Vardag vid vägspärren
Demonstrationståget är modell mindre och de flesta i det är unga. De kommer
från Nablus på Västbanken och är på väg mot en av alla israeliska
vägspärrar. Plötsligt beskjuts de.
Bildmaterial
Johanna Wallin.
Jag går aldrig ensam mer
Johanna Wallin
Ruin
BOKEN. Det kom ingen varning från vakttornet, det bara kom skott. Och det hände en vardag, vilken dag som helst, och det är just det vardagliga som gör att jag tycker om Johanna Wallins reportagebok Jag går aldrig ensam mer.
Hon, som är född 1976 och uppvuxen i Uppsala, kom för två år sedan till Västbanken som en del av ett internationellt följeslagarprogram: hon och de andra är bland annat vid gränsövergångar och vägspärrar och hoppas genom sin närvaro göra livet i de ockuperade områdena mer drägligt.
När den förutbestämda tiden där var över, så stannade hon. Och skrev. Och det är berättelser som hennes som gör att vi förstår lite mer av konflikten mellan palestinier och Israel, också när det som här är palestiniernas röst som hörs mest.
Nyhetstelegrammen behövs, de rapporterar om antal dödade och sårade. Men Wallin gör att vi ser också det andra: Möten mellan folk som aldrig träffats. Den fuktiga havsluften som ligger som ett tjockt täcke över allt. Id-kort som är lika med livet. Barn- och ungdomscenter som drivs av frivilliga lärare.
Det finns också en personlig botten i den här berättelsen: hennes pappa, som är jude, försvann tidigt ur hennes liv och nu söker hon honom. Berättelsen om honom ligger mellan kapitel som handlar om annat, men han är närvarande i vartenda andetag. Wallin vet inte hur mycket hon efterkonstruerar när hon ger oss episoderna och anekdoterna från tiden med pappan, så i grund och botten är han en gåta. Hon fick veta först sent att han lämnat Uppsala, rest tillbaka till Israel och gift sig med en kanadensiska. ”Jag hade någon att sakna, någon som uppenbarligen inte brydde sig om mig det minsta. Hur skulle jag kunna finna frid med den vetskapen?”
Frid. Fred. Och så är det åter bara en vanlig dag i Palestina. Det vanliga helvetet. Muren. Eltillförseln som stoppas. Ännu en palestinsk pappa som känner av förtrycket.
Och så Johanna Wallins pappa. Någonstans. ”Om vi möttes i dag, hur skulle du se mig då?”
Efter denna fråga kommer insikten som får den här kärleksfulla reportageboken att växa: ”Jag vet att hur man behandlar andra avgör vem man själv är.”
Så enkelt, så svårt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus