Vidunderlig matematik
Primtalen är endast delbara med 1 och sig själva, de står där i de naturliga
talens oändliga serie, slutna, ensamma och inklämda mellan de jämna, öppna
talen.
Om skillnaden mellan dem är 2, kallas de primtalstvillingar, alltid nära
varandra men kan aldrig förenas.
Bildmaterial
Paulo Giordano.
Primtalens ensamhet
Paolo Giordano
Översättning Helena Monti
Forum
boken. I Paolo Giordanos vidunderliga debutroman Primtalens ensamhet, nu i kongenialt stram och spänstig svensk språkdräkt av Helena Monti, är de båda huvudpersonernas livsöden underkastade denna mest obönhörliga av matematikens gåtfulla lagar.
Med en återhållsam prosa i subtilt nyanserad gråskala, som då och då gnistrar till i bilder av oerhörd poetisk kraft, låter Giordano historien om den intill det monstruösa intelligente pojken Mattia och Alice, flickan som bär på en mörk hemlighet, utspelas under ett kvarts sekel från barndom till begynnande medelålder.
I upptakten möter vi först Alice som tvingas att åka skidor av sin far. Hon avskyr det och hennes enda njutning är att kissa i snön sittandes på huk när hon låtsas greja med pjäxorna. En dag kommer de på mig, tänker hon, en dag kommer de andra att se den gula fläcken i snön. Dimman är tät när hon åker ensam nedför pisten och bryter benet. Hältan och värken håller henne sedan troget sällskap.
Mattias utgångsposition är också den låst och ofri. Till den enorma begåvningens givna särlingskap kommer att hans tvillingsyster Michela är förståndshandikappad och hennes afasi är en hårfin men avgrundsdjup förkastningsspricka mellan dem. Mattia skäms för henne och när de båda blir bjudna på kalas hos en klasskamrat, lämnar han henne i en park och lovar att komma tillbaka och hämta henne. Michela försvinner spårlöst och hon blir Mattias spöke, en själssmärta han också uttrycker fysiskt. Matematiken blir hans enda sätt att skapa ordning, men till priset av ensamhet.
Mattias och Alice träffas genom den snygga, försigkomna och fruktade Viola, som är den amoraliska livskraftens inkarnation. Från den stunden är de dömda att mötas och skiljas, skiljas och mötas.
Att Giordano, till vardags forskare i teoretisk fysik vid universitetet i Turin, tilldelades Premio Strega för ”Primtalens ensamhet” är inte förvånande, för detta hypnotiskt fascinerande och gripande ödesdrama, bärs upp av en fullödig konstnärlig auktoritet och osentimental språklig precision, som gör att Giordano framträder som en fullmogen diktare med avspänd kontroll över sina verkningsmedel.
Det är frågan om ett mästerverk, som med Paul Klees underbara formulering om konstens uppgift, gör det synliga synligt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus