Musikens filosofi
Bildmaterial
Rasmus Fleischer.
Det postdigitala manifestet – Hur musik äger rum
Rasmus Fleischer
INK Bokförlag
boken. Jag blir så glad av själva temat för Rasmus Fleischers postdigitala manifest: Hur förhåller vi oss till musik? Inte ja eller nej till illegal fildelning, inte namedropping – utan: Hur verkar musiken i kroppen? Hur formar den oss socialt? Och hur påverkas vi som musiklyssnare när vi har ett oöverskådligt utbud tillgängligt?
I 47 punkter filosoferar Fleischer. Hans stil för i vissa stunder tankarna till Roland Barthes "Mytologier", där det till synes triviala utsätts för maktanalys. Som när han skriver initierat och känsligt om musiken vi möts av på en hamburgerrestaurang. Men den idémässiga bakgrunden vilar framför allt på tankegods från Gilles Deleuze & Félix Guattaris begreppsvärld, samt från Georges Batailles teorier om överflöd och ekonomi.
Det postdigitala utspelar sig som sagt bortanför den rådande debatten. Fleischer försöker genom olika praktiska experiment och hypoteser hitta metoder för att inte drunkna i överflödet, och samtidigt göra upp med (eller kanske helt enkelt smula sönder?) idéer om den enskilde, konsumerande individen.
Fleischers centrala tes, kanske rent av hans mission, kretsar kring ordet ”närvaro”, vilket bör förstås som det omedelbara och eftersträvansvärda tillståndet för att uppleva musik: ”Snart sagt varje gräns för musikens tillgänglighet kan i det postdigitala bli en resurs för närvaroproduktion. Rummet som inte rymmer mer än ett visst antal människor. Tiden som inte räcker till för att höra all musik som skulle kunna höras, vilket tvingar fram ett urval som i sin tur påkallar ett ansvar. Högtalarna som inte kan leverera ljud utöver en viss volym och ett visst frekvensomfång.”
Närvaro förutsätter utrymme och deltagande. Ett sympatiskt sätt att kringgå elitistiska fällor om exklusivitet. För i detta rymmer han även en tanke om det kollektiva, musiken som mötesplats, socialt forum, i kontrast mot den individualiserade, instängda hörlurslyssnaren.
Fleischers manifestprosa är skön att vistas i. Vacker faktiskt. Ömsom akademisk, ömsom litterär. Det är en intelligent och visionär text.
Läs den sakta och samla sedan dem du tycker om och lyssna ordentligt.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar