Ur hjärtat
Bildmaterial
Ponton
Nr 3, 2009
tidskriften. Ska ponton bli pretto på riktigt får nog redaktionen bänka sig i OEI-skolan några terminer först. Men den litterära tidskriften för och av unga gör i alla fall ett lovvärt försök i senaste numret, som fått rubriken "ponton goes pretto" och utreder begreppet pretentiös ur olika vinklar.
Hur mycket svart basker tidskriften än sätter på sig är tilltalet alldeles för rättframt, roligt och respektlöst och layouten alltför utåtvänd för att nå fram till den där pannvecksallvarliga, överläppsstiffa anspråksfullheten utan självdistans och humor som man förknippar med ordet pretentiös. Och tur är väl det!
För redaktören Martina Lowden är pretto "en subkultur snarare än en egenskap" och handlar inte om att styla och verka smart utan om vad man verkligen gillar. Ändå tar numret begreppet med en nypa salt, listar pretentiösa boktitlar, försöker men misslyckas få en intervju med Bruno K. Öijer, recenserar Camus "Främlingen", porträtterar skrivmaskinen, "litteratörernas piano", och funderar över författare i Hawaiiskjorta.
Mesta pannrynkorna hittar man i samtalet med Pär Kregh, som dubbeldebuterar i höst med diktsamlingarna "Anagrampermutationer" och "Ångestens lilla röda", vilka tillsammans, enligt författaren, visar hans "blottade hjärna i tre dimensioner". Pretto? Nej, det är egentligen ingen litteratur i sitt sammanhang, förutom möjligtvis science fiction, menar han och kallar sig själv för språkrealist.
ponton, som nyligen utsågs till årets kulturtidskrift, präglas av en smittande nyfikenhet och entusiasm.
Här ryms också en hel del litterära bidrag från skribenter mellan 14 och 21, som utan omvägar via de högdragna pretentionernas platåer skriver rakt inifrån hjärtat.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar