Besatthetens höga visa
Bildmaterial
Sonya Hartnett alias Cameron S Redfern.
Landskap med djur
Cameron S Redfern
Översättning Ninni Holmqvist
Weyler
boken. Sonya Hartnett, fjolårets Alma-pristagare, har tidigare introducerats på svenska som ungdomsboksförfattare men nu har också en av hennes vuxenromaner översats. Landskap med djur är så till den grad vuxen att hon utgett den under pseudonym, som ”Cameron S Redfern”, enligt henne själv för att inte riskera att denna bok skulle hamna bredvid hennes ungdomsböcker på någon bibliotekshylla.
Det kan jag förstå. Landskap med djur är en explicit erotisk berättelse, med alla fysiska detaljer rakt på sak. Ändå vill jag inte kalla den pornografisk, den är alldeles för ambitiös för det. Den handlar om den erotiska passionens natur, vad den gör för och med människor, på gott och ont, om vad människor kan uttrycka genom den kroppsliga lusten, hur den kan vara ett uttryck för identiteten, vad människor kan göra med och mot varandra via den. Trots slutet tvekar jag inte att kalla romanen en erotikens höga visa.
Dess berättelse är helt koncentrerad till detta: en obunden kvinna träffar och blir besatt av en bunden man. Så småningom blir de älskande – men inte ett par, på grund av de sociala förutsättningarna, det vill säga hans bundenhet. Men det är också allt man får veta.
De har inga namn, vad de arbetar med antyds bara vagt. De har egentligen inget liv utanför passionen. Att han är gift antyds mer än sägs rakt på sak. Över huvud taget får man inte veta någonting om den sociala ramen, om varför han så säkert slår fast dessa premisser för relationen eller om vad de har med sig in i det av tidigare erfarenheter och känslor.
Att hon accepterar premisserna tycks bero på styrkan i hennes känslor, ingenting annat. Denna koncentration är i sig en adekvat bild av vad det handlar om men då och då färgar den av sig på min läsupplevelse med en känsla av klaustrofobi. Jag får inte veta vilken identitet som uttrycks, bara att så sker.
Ett undantag till denna koncentration är kvinnans trädgårdsintresse som skrivs ut på ett tidigt stadium, men i ett syfte: erotiken skrivs in i den oemotsägliga naturen. Och trots att så mycket av bildspråket i texten hämtas från djurriket är det till exempel först på sidan 89 man får veta att hon delar sitt hem med en hund och den släpps bara in i texten för att demonstrera sin naturgivna instinkt: den accepterar inte mannen, tycker inte om honom.
Kvinnan blir besatt av mannen, kåtheten övergår i kärlek. Men varför just denne man, förblir således höljt i dunkel. Kvinnan är trots det begriplig medan han, trots att han ibland får stå för berättarperspektivet, förblir osammanhängande, en gåta.
Det är konsekvent, Hartnett/Redfern berättar inte om två distinkta individer, hon berättar om den erotiska kärleken i sig. De djuriska associationerna håller fast sexualiteten i dess ursprungliga, ”naturliga” sammanhang. Här finns inte plats eller tid för något annat, en tid. Sedan börjar hans betänkligheter ta ut sin rätt och läsaren, som förvisso inte är utan sin egen psykologi och sitt sociala sammanhang, börjar åter ställa frågor.
Denna tour de force genomför författaren med ett språk så spänstigt och variationsrikt att hennes berättelse själv blir, nästintill, oemotsäglig.
Tack vare detta, och översättaren Ninni Holmqvists eleganta arbete, äger ”Landskap med djur” sin egen sanning.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus