Mörkrets smärta
Bildmaterial
Chris Abani.
Graceland
Chris Abani
Översättning Roy Isaksson
Celanders förlag
Boken. Att döda en örn är enligt traditionen första steget in i mandomen för en pojke från igbofolket. I 70-talets Nigeria går det si och så med att upprätthålla seden: när den femårige Elvis i Chris Abanis roman Graceland ska genomgå sin rit har örnen blivit en kyckling och ceremonin mest en ursäkt för supkalas. Medan fadern, med tiden alltmer alkoholiserad och våldsbenägen, klamrar sig fast vid förlegade ideal kommer ett uppbrott att bli nödvändigt för Elvis, som försöker bana sig en egen väg mot lyckan.
Något som inte är det lättaste i Lagos slum i början av 80-talet. Här kräver fattigdomen fantasi och inte alltför hög moral; brottsligheten är för många det enda som står till buds och ett visum till USA den yttersta nåden. Den 16-årige Elvis har övat in sin namnes höftknyck och försöker försörja sig som imitatör, men hans peruk väcker mest skratt hos vita turister och hans far kräver att han ska fixa ett riktigt jobb.
Även om romanen rymmer en rad hälsningar till afrikanska författare får jag känslan av att Abani, som efter flera fängelsevistelser i sitt hemland lever i amerikansk exil, framförallt riktar sig till en icke-afrikansk publik. Han förklarar fenomen omsorgsfullt och pedagogiskt, vilket visserligen målar upp Lagos i en klar dager men också gör hans prosa en smula fyrkantig. Men om jag till en början befarar en alltför publikflörtande hjärtnupenhet – ja, fram med näsdukarna bara! – så växer sig snart berättelsen starkare och starkare. Och svartare och svartare.
"Graceland" är visserligen i grunden en varmhjärtad berättelse men Abanis blick är fullkomligt osentimental när han skildrar de obarmhärtiga patriarkala strukturerna, en machokultur som reflexmässigt knyter nävarna inför en dansande pojke som läser Rilke och längtar efter att få sminka sig. Här kvävs drömmar i sin linda och hämmas alla livsval som träder utanför de respekterade ramarna. Bara detta vore en historia sorglig nog. Men skildringen blir bara alltmer brutal. Småtjejer låter män klämma på deras kroppar mot betalning, en våldtagen flicka har ingen chans att bli trodd när farbrodern är förövaren, och familjehedern kan kräva "barmhärtighetsmord" på anförvanter.
Författaren zoomar ut från familjen till samhället i stort och beskriver en verklighet genomsyrad av våld och övergrepp, en värld där tiggarpojkar behöver livvakter, bostadsområden jämnas med marken, demonstranter mejas ned och soldater dödar utan att blinka för en inbillad förolämpning. Ett människoliv är inte värt ett vitten – om inte de färska organen går att sälja...
Jag läser med en växande klump i magen och känner ett starkt behov av det varma stråk som ändå löper genom romanen, av de excentriska figurerna, de magisk-realistiska inslagen, hoppet som inte kuvas av alla motgångar. För trots allt är "Graceland" en berättelse om överlevnad och att bevara sina drömmar också under de svåraste omständigheter.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus