Dotter till en dotter
Bildmaterial
Herbert Tingsten.
Jill Tingsten Klackenberg.
I skuggan av Tingsten. En släktberättelse
Jill Tingsten Klackenberg
Natur & Kultur
boken. Herbert Tingsten i sin basker och fluga och med cigarretten vippande i sitt svarta munstycke, klotrund och ofta övertygande i sin beslutsamma tvärsäkerhet var en självklar och given centralgestalt i opinionsbildningen på ett sätt som idag, då det offentliga samtalet börjat vittra sönder i twittertrams och geggig bloggröra, är svårt att föreställa sig.
Och så den nasala, lite pipiga rösten – ettrig, envis och utan tvivel – och den sprudlande aggressiviteten när han med en elefants smidighet dundrade in i debatterna och läxade upp sina många meningsmotståndare.
Men alla som läst Herbert Tingstens memoarer och hans sena frispråkiga tankeböcker vet hur ångestriden han var och hur extremt beroende han var av sin hustru Gerd. De levde symbiotiskt, mycket nära varandra. Hon var hans stöd, hans fasta punkt. De levde ensamma. De lyckades inte få några barn.
Men Tingsten hade en dotter från sitt första äktenskap med Rina Lind. Äktenskapet varade inte länge, drygt två år efter en ganska lång förlovningstid. Rina Lind tillhörde den löst sammanhållna kamratkrets – de kallade sig ”Rosenbadsgänget” – där Tingsten umgicks flitigt. De fick en dotter, alltid kallad Kaj med döpt till Karin Gulla.
I skuggan av Tingsten. En släktberättelse är titeln på den bok som barnbarnet Jill Tingsten Klackenberg nu ger ut. Den är inte alldeles lätt att karakterisera; den drar för mycket åt olika håll.
Upptakten är dock given. Det är en kort skildring av Herbert Tingsten, vilken dock inte tillför något nytt till bilden eller förståelsen av Tingsten. Merparten handlar om hennes mor Kaj, ett skilsmässobarn som kom att växa upp hos sin mor och styvfadern Georg Branting.
Kaj hade viss kontakt med sin far. Inte så att Herbert Tingsten var en modern helgpappa. Men han träffade sin dotter. Han höll kontakten. Ibland tillbringade Kaj längre tidsperioder hos Herbert och Gerd Tingsten och av breven att döma så lärde hon sig snabbt att Gerd var kvinnan – framför alla andra – i faderns liv.
Efter studietiden – då hon var en glad och populär deltagare i de många studentfesterna – fick Kaj ganska snart problem med spriten. Hon blev alkoholist. Och där börjar boken dra åt ett annat håll. Men ”I skuggan av Tingsten” skiljer sig en hel del från de flesta böcker som är skrivna av alkoholistbarn. Jill Tingsten Klackenberg skildrar inte sin egen vrede. Inte heller sin vanmakt, utsatthet eller det förtidiga ansvar som följer i alkoholismens spår. Däremot skildrar hon en del konkreta situationer där hon och hennes bror tvingas ta hand om modern – sorgliga, pinsamma, förnedrande.
Bokens styrka är författarens vilja till att förstå modern, att se hennes öde i ett psykologiskt förklarande ljus. Hon dömer inte. Hon föraktar inte. Men när Jill Tingsten Klackenberg försöker frammana Herbert Tingsten – den frånvarande biologiska fadern – som dramats skurk håller varken argumentationen eller psykologin.
Skilsmässan mellan Kajs föräldrar var ovanligt okomplicerad. Går man till Tingstens lysande självbiografi ser man hur han åren efter de begärt hemskillnad fortsätter att skriva de mest förtroliga och öppenhjärtiga brev till Rina, som redan då var tillsammans med Georg Branting. Senare umgås de två paren.
Georg Branting var även en av Tingstens vänner. Inga bråk. Ingen vårdnadstvist. Inga hatiska och bittra utspel.
Den osäkerhet, en undfallenhet och oförmåga att ta plats, som tycks ha utmärkt Kaj Tingsten – åtminstone som ung – hade nog sin upprinnelse i hennes uppväxthem. Och ”I skuggan av Tingsten” hade blivit en avsevärt intressantare och angelägnare bok utan dessa försök att dra falska växlar på ett medialt känt namn.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus