Förortsungar eller kulturelit
Kritikerna hyllade Jonas Hassen Khemiris "Ett öga rött". Äntligen en svensk invandrarförfattare! Ann Lingebrandt har läst en avhandling som diskuterar mångkulturens komplexitet.
Bildmaterial
Den föreställda mångkulturen
Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa
Magnus Nilsson
Gidlunds förlag
boken. Johannes Anyuru är född i Sverige. Det är inte Sigrid Combüchen. Ändå är det vanligtvis den förre som brukar räknas som invandrarförfattare. Adopterade Astrid Trotzig bjuds regelbundet in för att diskutera mångkultur. Jonas Hassen Khemiri har utnämnts till en genuin röst från förorten, även om han nu själv råkar vara uppvuxen i innerstan.
Visst finns det en många gånger pinsam tafatthet i det svenska kulturlivets bemötande av författare med namn eller hudfärg som uppfattas som främmande. Inte sällan manifesterad i en välvillig entusiasm som får något klappa-på-huvudet-aktigt över sig.
Kanske blev det allra tydligast när ovannämnde Khemiri debuterade med ”Ett öga rött”. Kritikerkåren hade länge efterlyst en roman från det ”nya Sverige”, en skönlitterär motsvarighet till hiphopen, en insiderrapport från multikultiland. Och så kom då Khemiris berättelse om ”tankesultanen” Halim, serverad på en svenska med avig ordföljd och tryfferad med slang som gussen och baxa.
Recensenterna visste inte till sig av förtjusning över denna autentiska brutna svenska som var direkt uppfångad från invandrarungdomarnas verklighet. En skribent menade att författaren brutit igenom en vall: ”Hur många berättelser finns det gömda bland dem som inte vågat skriva av rädsla för kravet på perfekt svenska?”
Färre var det som fattade att de precis läst förstlingsverket av en av sin generations främsta språkekvilibrister, att hans prosa var en minst sagt konstruerad skapelse och att boken rimligast bör läsas som en kritisk diskussion om just autenticitet.
Är denna valhänthet rentav uttryck för ett slags rasism?
Den frågan utreder, eller snarare dissekerar, Magnus Nilsson, litteraturvetare vid Malmö Högskola, i sin studie Den föreställda mångkulturen – Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa.
Med utgångspunkt i romaner som Susanna Alakoskis ”Svinalängorna”, Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen” och Hassan Loo Sattarvandis ”Still” vill Nilsson smula sönder begreppet mångkultur och visa att ”invandrarlitteraturen” är en konstruktion.
Tesen är att fixeringen vid etnicitet döljer orättvisor som egentligen handlar om klass, att kampen för erkännande som grupp tränger undan kampen mot exploatering.
Och nog har han mycket att hämta i till exempel Marjaneh Bakhtiaris ”Kalla det vad fan du vill”, som riktar svidande satiriska svingar mot alla mångkulturkramare, missriktade svärmare för det exotiska och andra hopklumpare av individer till stereotyper.
Men för att ta sig fram till insikten om vikten av att hålla isär begreppen klass och etnicitet och vara försiktig med alla slags etiketteringar får man genomlida snåriga teoretiska turer i nymarxistisk anda.
Många ”transformativ erkännandepolitik” och ”föreställningen om det postindustriella samhället” blir det för att komma fram till att gammal hederlig klassanalys skulle fungera bättre än mångkulturella identitetsdiskussioner för att skapa ett jämlikare samhälle.
Nu bör man kanske inte förvänta sig att det ska svänga om en akademisk studie – men nog kunde man åtminstone begära att den skulle vara bättre korrekturläst, särskilt som slarviga kulturskribenter får sina kängor.
Och även om jag i grunden håller med om mycket i författarens slutsatser kan jag känna mig obekväm när skönlitteratur ska pressas in i en ideologisk mall. Det här är en studie som är mer inriktad på samhällsteori än på litteraturvetenskap och de utvalda romanerna passar bara alltför väl in i mönstret för att analyserna riktigt ska bränna till.
Men hur som helst är resonemangen helt klart värda att ta till sig för den som vill undvika att falla i alla de fällor som föreställningarna om det mångkulturella samhället ger upphov till.
Så att kritikerfiaskon i stil med mottagandet av ”Ett öga rött” i framtiden kan undvikas.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus