Hjärnstorm - djuriskt bra om människan
"Konst och djur" är temat för det senaste numret av Hjärnstorm.
Bildmaterial
Hjärnstorm
nummer 102-103
Tidskriften. När Aftonbladet smaskar på med den tragiska nyheten om en späckhuggare som dränkte sin tränare under vad som skulle vara en show för turister, är symboliken nästan övertydlig: naturen slår tillbaka. Det domesticerade djuret återgår till det vilda, och domptören, tränaren, får betala med livet.
Vi är alla väl förtrogna med såväl dramaturgi som rollfördelning. Ja, överhuvudtaget är naturen ganska påtaglig just nu och frambringar outtröttligt olika former av hinder för människans framfart.
Filosofen Theodor W Adorno skulle beskriva detta som en konsekvens av hela upplysningsprojektet. Och om människan inte blir självmedveten, det vill säga medveten om denna naturbehärskning, detta förtryck, kommer naturen oundvikligen att slå tillbaka mot henne själv. Autentisk konst däremot "kan ge röst åt den undanträngda naturen och djuren", skriver Camilla Flodin.
Detta är den högintressanta ingången i senaste numret av Hjärnstorm (nummer 102-103). Flodin, vars nyligen publicerade avhandling handlade just om Adorno, konsten och naturen (Glänta produktion), är även en av gästredaktörerna till detta dubbelnummer på temat Konst och djur.
Redaktionen föreställer sig konsten som ett ideal plats för att utforska relationen människa och djur. Men det ska genast tilläggas att konsten även omfamnar litteraturen.
Här finns bland annat en text om Frankensteins föga uppmärksammade vegetarianism och Mary Shellys förhållande till de romantiska vegetarianerna, hämtade ur Carol J Adams klassiker "The Sexual Politics of Meat", en essä om fabler och ett längre utdrag ur Steve Bakers "The postmodern animal". I en essä diskuterar Lisa Gålmark detta "att bli behandlad som ett djur". Här finns även flera samtal – kortare och längre – med konstnärer som på olika sätt använt sig av djur i sin konst och om deras erfarenheter.
Huruvida det skulle platsa i Adornos definition av autentisk konst är svårbedömt. Konstnärerna Maria Andersson och Karin Lindh har iallafall gjort ett verk med utgångspunkt i Stockholms slakthusområde bestående av "Sånger till Djurets Lov" på kända melodier – som är riktigt dråpliga.
Och med rader som "Rött är vårt kött och även rött vårt blod. Vi vill en värld som är för alla god. Slakthusgolvet spolas rent för gott. Djur som mat är just ett minne blott" på melodin Avanti popolo, får numret en närmast kuslig inramning.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus