Tystnaden efter kriget
Ögonen i Gaza Goldstonerapporten om Gaza
Mads Gilbert och Erik Fosse
Översättning Cajsa Mitchell
Ordfront
Richard Goldstone
Översättning Lydia Gall
Leopard och Diakonia
boken. Mejlen från dem jag håller kontakt med i Palestina blir allt mer uppgivna. Nu är det så kallad vardag igen. Brorsan i Gaza säger att det var helvetet på jorden redan för några år sedan. Han säger att han inte vet vad han ska kalla det som är nu. Helvetets helvete? I morse sa kompisen att han hade en inkomst på gång. Det sa han inte när han kom hem på kvällen.
Det är redan mer än ett år sedan Israel angrep Gaza och 1 400 palestinier och 13 israeler dödades. Man kan också säga så här: 300 barn dödades, 1 600 skakades. Mitt under kriget blev de norska läkarna Mads Gilbert och Erik Fosse världsberömda när de skickade ut sms-nödrop inifrån Gaza.
Nu läser jag deras Ögonen i Gaza och det går nästan inte att läsa. Man är verkligen där! Gilbert och Fosse berättar var för sig väldigt konkret, väldigt tydligt, väldigt närgånget. Om hur det var att komma dit. Om hur det var när de förstod omfattningen av attacken. Om att barn är mer sårbara än vuxna för vapen där tryckvågen och splittersvärmen har låg profil. Om skolor som bombas. Om den långvariga, psykologiska stressen som kommer av kriget. Om soldaten som sköt kvinnan. Om att 3 000 hem och hundratals fabriker och fängelser och moskéer ödelades. Om...
Och hela tiden finns det fotografier. Alla dessa ögon. Alla dessa blickar. Alla dessa ögonblick.
Jag flyr in i den mer kalla, men i grunden lika omskakande, Goldstonerapporten om Gaza. Undersökningen gjordes på FN:s uppdrag samtidigt som Israel motarbetade att den skulle göras.
Här är det stenhårda fakta om kriget och om brotten mot de mänskliga rättigheterna. Hur många vittnen som helst har hörts. På köpet får man i denna sammanfattning – som också blir rena läroboken - en starkare förståelse för hur det är att leva i ockuperade områden, om alla parters behov av skydd, och om betydande psykologiska trauman som härrör från ett liv som med rätta kan uppfattas som outhärdligt av dem som bor i fredligare länder. Gång på gång står det: Detta är inte tillfälliga misstag.
Israel har fortsatt protestera mot rapporten och förtalat Richard Goldstone – men inte någon i någon instans har kunnat visa på ett enda fel i den.
Slutsatsen?
Mer än ett år senare har ännu ingen ställts till svars.
Och nu är det, som sagt, så kallad vardag igen. Och åren går.
Någon borde skriva en rapport om vad som händer med FN-rapporterna om krig.
Och om varför krig lämnas i fred.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus