Uppflammande eld
Marie Pettersson läser Elfriede Jelineks ungdomsdikter och finner de första vredgade utbrott som bara ska tillta med åren.
Bildmaterial
Elfriede Jelinek.
under morgonens bila
Elfriede Jelinek
Översättning Sofia Stenström
Modernista
Utkommer i dag
boken. När jag öppnar en bok av Elfriede Jelinek känner jag mig redo att lämna den trygga, läsarvänliga position som jag vanligtvis utgår ifrån. Jag vet att hon kommer tvinga mig bort från identifikationen, in i konfrontationen, ut ur min narcissistiska läsart och in i hatet, i huvudet på galningen, jag kommer brottas på en tjock matta av text, det kommer utarma mig, tömma mig, ja, jag vet att det låter högtidligt, men det kommer faktiskt att göra mig lite ny. Jelineks prosa är något av det största jag har upplevt i bokform, om det så gäller den experimentella "ungdomsromanen" "Michael", det ironiska bygdespelet "Älskarinnorna" eller den barocka, djupt masochistiska "Pianolärarinnan". Jag trivs där, i Elfriede Jelineks vrede.
Så naturligtvis har jag sett mycket fram emot den här boken, under morgonens bila, som är ett urval av Jelineks ungdomsdikter. Som poet är hon mindre känd, men hon började faktiskt sin författarbana med en diktsamling, "Lisas Schatten" (1967), och det är bland annat ur den de här dikterna är plockade. Alla är från åren 1966-68, strax därefter lämnade hon också genren, till förmån för dramatiken och prosan.
Därför blir det ofrånkomligen i ljuset av det övriga författarskapet jag hittar den mest framkomliga vägen att läsa de här dikterna. Det är intressant att se hur den drygt tjugoåriga Jelinek drar upp riktlinjer och teman som sedan kommer att utvecklas genom författarskapet. Här finns ilskan, vreden, kritiken av det patriarkala österrikiska samhället, den ironiserande bygderomantiken, här finns hatet. Också språkligt är det lätt att dra paralleller: musikaliteten, tyngden, det som översättaren Sofia Stenström i förordet och med ett citat från Jelinek kallar "en enträget smattrande trumton". Språket tuggar och skriker, glödgas och fräser.
Ändå är tonen betydligt lättare här, än vad den senare kommer att bli. Jag föreställer mig att det är en ovanlig utveckling, att många författare (liksom vi andra) med åren tonar ner sin ungdomliga vrede för en mer sansad ton. Inte Elfriede Jelinek, hon tycks bara bli mer och mer arg. Eller mer och mer intresserad av vreden som uttrycksform. I sitt Nobeltal beskriver hon också ett språk som tar överhanden och blir alltmer högljutt: "Ju grundligare jag försöker släcka språket, desto mer egensinnigt vägrar det att slockna." Fyrtio år efter debuten smattrar trumtonen öronbedövande högt.
Än dikterna då, i kraft av sig själva? Jo här finns mycket att njuta av. Den unga Jelinek är ute efter att dra ner byxorna på det maktspel som försiggår runtomkring henne, det som bygger på myterna kring tradition, familj, sociala konventioner. Ofta låter hon dikttiteln lura in läsaren i ett bedrägligt romantiskt lugn och ger dikterna namn som "höst", "sommareftermiddag" eller "min kärlek". Naturligtvis för att i nästa andetag bryta illusionen: månen, denna poetiska älskling, får sitt ena öga utstucket med ett kvastskaft, ett sockersött sommarbröllop slutar i ett våldsamt övergrepp, den ömsinta kärleksbeskrivningen övergår i äckel: "du med din musselträdgård / du med ditt gamla fiskhuvud" heter det i dikten "vi".
Sexualiteten och sexakten spelar överhuvudtaget en stor roll i boken, och den är ständigt behäftad med smärta och ångest. I det stundom surrealistiska ordflödet återkommer bilder av våld, sex och befruktning: "mina trumstockar glöder" heter det i titeldikten som i sig är en sorts önskan om att få dö där "under morgonens bila", och det fortsätter. En fest beskrivs som "svartsvällande", en "brunstig bödel" smyger omkring i skuggorna, en präst har plundrat en äggstock.
Det oskuldsfulla besudlas ständigt, de ljuva sagorna förvandlas till skräckberättelser: så arbetar poeten Elfriede Jelinek. Men även om den värld hon tecknar är mörk tycks det ändå finnas utrymme för andra tonlägen; i slutdiktens slutstrof rentav lite hopp?
kärleken är en stor lycka.
lite sker
tills plötsligt
giraffen står....!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus