En nations födelse
Fotspår
Pramoedya Ananta Toer
Översättning Per Holmer
Leopard
boken. Pramoedya Ananta Toer (1925-2006) anses vara en av Indonesiens främsta författare. Han är mest känd för sin romanserie Buru-kvartetten, vilkens två första delar, "Människornas jord" och "Ett barn av alla folk", tidigare finns på svenska. Nu utkommer tredje delen, Fotspår, i god översättning, av Per Holmer, från den nederländska utgåvan.
Romanserien berättar om den unge Minke, hans utveckling och väg genom livet. Tiden är början av 1900-talet, en tid i Indonesiens historia då nationalismen växte sig stark och motståndet mot kolonialmakten, Nederländerna, formerades. Minke befinner sig mitt i denna tidens ström och går från att vara ganska aningslös till allt mer medveten aktivist.
I denna tredje del har Minkes hustru Annelies dött och Minke reser till Batavia, det vill säga Jakarta, för att studera på en läkarutbildning, en av de få utbildningar som infödda kan få tillträde till. Minke skriver noveller och artiklar om aktuella politiska händelser och försummar sina studier till den grad att han blir relegerad. Därefter ägnar han sig helt åt att verka politiskt för ett fritt Indonesien.
Hur ser då Indonesien ut i början av 1900-talet? Som läsare stiger man rakt in i ett samhälle som består av många olika folkslag, språk och traditioner, med sinsemellan olika sedvänjor och detaljerade sociala ritualer, som måste följas. Den första automobilen rullar fram i berättelsen, en ny social ordning börjar ta form. Författaren beskriver allt detta ingående och trovärdigt. Ingenting är heller tillrättalagt för en västerländsk läsare. Texten är full av ord och uttryck på javanesiska och malajiska, som ger färg åt skildringen, men det finns ordförklaringar till hjälp.
Minke rör sig genom denna brokiga, färgsprakande väv, slits mellan tradition och förändring och måste hela tiden ta ställning. Han tillhör en förnäm javanesisk släkt och berättar i jag-form om sina tankar och överväganden. Han grundar en tidning som trycker kritiska artiklar och skapar debatt, ett arbete som är allt annat än ofarligt. Med mer eller mindre framgång bildar han också olika förbund, för att ena de olika folkslag som bebor de ostindiska öarna.
Fotspår är en omsorgsfullt berättad roman, ibland något omständig, med många detaljer ur den politiska historien. Det är intressant att följa hur de olika folken i den indonesiska övärlden – javaneser, balineser, malajer – förenas i det som sedan ska bli nationen Indonesien. Romanen visar tydligt hur många motsägelser och konflikter som präglade kampen mot kolonialismen, där gamla traditioner och kolonialt förtryck ibland gick hand i hand.
Jag gläds åt de många fina kvinnoporträtten i romanen. Här finns Minkes mor, en klok och karaktärsstark kvinna, djupt rotad i det traditionella samhället. Hon vill att sonen ska bli lycklig, vilket enligt traditionen innebär att finna sin plats i den sociala ordningen, som en stjärna på himlen, som ett träd i urskogen. I stället tycker hon att Minke blivit smittad av den europeiska sjukan, att vilja göra allt på egen hand. Franska revolutionens ideal, frihet, jämlikhet och broderskap, var nog bra, menar hon, men de holländska kolonialherrarna följer dem ju inte.
En annan kvinna Minke möter är kinesiska Mei, som inspirerar honom genom sin kamp mot det kinesiska kejsardömet, för social rättvisa och kvinnors emancipation i Kina. Ytterligare ett fint kvinnoporträtt är den javanesiska prinsessa, som Minke senare gifter sig med. Trots sin tillbakadragna framtoning visar hon sig bl a skickligt kunna hantera ett skjutvapen i en kritisk situation!
Att läsa "Fotspår" är som att kliva in i en annan värld och lyssna till en muntlig berättelse. Faktum är att den en gång först berättades muntligt, av författaren för sina medfångar, då han satt som politisk fånge på ön Buru, vid mitten av 1960-talet. Som nedskriven roman är det en mäktig och lysande historisk skildring, författad på ett enkelt och ordknappt språk. Pramoedya Ananta Toer beskriver sina karaktärer med tolerans och djup medkänsla, inte minst uppskattar jag hans underfundiga humor. Likt sin hjälte, Minke, ser författaren det större perspektivet, det sociala, historiska och politiska skeendet. Han kan förklara och skapa förståelse för alla olika sidor av kampen mot kolonialismen och för de många individer som alla var en del av den och bidrog till en ny nations födelse.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus