Klokare för varje år som går
Emma
Jane Austen
Översättning Rose-Marie Nielsen
Albert Bonniers Förlag
Utkommer i dag
boken. Det är då för väl att Jane Austens Emma inte faller offer för förlagens allmänna nerskärning av översättandet. Visserligen finns det redan en översättning från 1956 som kommit ut i flera upplagor genom åren och som säkert var bra för sin tid men nu låter den väl knarrig och det vore illa om det skulle avskräcka läsare.
Bonniers satsning på en ny och kongenial översättning av Rose-Marie Nielsen är både nödvändig och mycket välkommen. Hon har överfört 1815 års engelska till en svenska som inte lägger några hinder mellan en nutida läsare och denna mycket underhållande roman, kanske Austens ljusaste.
Man behöver bara läsa ett par stycken så är man där, tillsammans med den irriterande hjältinnan Emma Woodhouse i ett litet lantligt engelskt samhälle där en bortskämd och självbelåten 21-åring med för lite att göra lätt kan frestas att försöka styra och ställa med andras liv.
Emma är alltså välbärgad, till skillnad från huvudpersonerna i till exempel "Förnuft och känsla" och "Stolthet och fördom" som är medellösa kvinnor ur vad vi i dag skulle kalla medelklass, som måste finna äkta män med pengar för att undgå ett trist och tröstlöst öde. Pengarna är förutsättningen för "Emmas" humoristiska lättsamhet.
Ytlig är romanen dock inte, Jane Austen var en skarp kritiker av mänskliga svagheter och förvillelser. Hennes Emma framställs visserligen som något av en fördomsfull snobb men Austen kunde inte i grunden genomskåda sin egen tids benhårda klasstämplande av människor. Det var en samhällelig grundpelare som inte skulle ifrågasättas förrän långt senare, med stöd av ny vetenskap.
Jane Austen själv trodde inte att någon annan än hon själv skulle kunna tycka om Emma Woodhouse – men där tog hon fel. Denna kvinna som påverkar en väninna att säga nej till en bra man som är bonde och försöker få henne gift med en präst som i själva verket har siktet inställt på arvtagerskan Emma själv – en person som sist av alla inser vem hon själv är förälskad i, är smart, odräglig och charmig.
Det kan tyckas som en liten värld att vistas i genom 582 sidor men alla lever vi i små världar. Visst är "Emma" en sedeskomedi och en utvecklingsroman – Emma blir klokare – men utan de vida utblickar och äventyr som präglade artonhundratalets manliga utvecklingsromaner.
Så var det kvinnliga livet där och då, ett par snäpp ovanför bomullsspinnerierna och plogfårorna. Austens värld är trots allt väldigt lätt att känna igen sig i med all denna ack så mänskliga fåfänga, dessa moraliska dilemman.
Som en liten extra bonus har den nya översättningen försetts med ett roligt efterord av Martina Lowden.
Hon avfärdar allt tal om eskapism och försöker lekfullt genrebestämma romanen. Hon kommer fram till att den varken kan kallas kärleksroman eller deckare. (Ja, den innehåller en del hemligheter som ska efterforskas och P.D. James ska ha sagt att om Austen levt i dag hade hon varit vår största kriminalförfattare.)
Till slut stannar Lowden för en tolkning av Emma Woodhouse som – författare! Hon skriver inte böcker, hon försöker skriva sin fysiska omgivning, sina vänner och bekanta!
Alla känner vi en Emma, alla kan vi känna igen oss själva i henne men alla blir inte som hon, klokare.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus