I det förflutnas skugga
Fransk-grekisk-amerikanska författaren Catherine Mavrikakis språk är rått,
rappt och poetiskt. Ann Lingebrandt har läst hennes prisbelönta roman
"Himlen över Bay City", där bortträngda minnen får en framträdande roll.
Bildmaterial
FOTO: Marie-Reine Mattera
Himlen i Bay City
Catherine Mavrikakis
Översättning Dagmar Olsson
Sekwa
boken. Hur blir man kvitt sitt förflutna? Systrarna Duchesnay har gjort allt vad de kan. Men det hjälper inte att byta namn. Inte heller att flytta till en annan kontinent. Det tjänar ingenting till att förbjuda allt tal om det som varit. Nej, inte ens en brand som utplånar varje spår av familjen räcker. En dag kommer anförvanterna att dyka upp igen som levande påminnelser i det undermedvetnas källare.
Amy Duchesnay är född i Michigan, under den grålila amerikanska himmel som ligger som ett förorenat lock över småstaden Bay City, och har aldrig upplevt annat än K-mart, motorvägen, grillarna och basketbollarna i det klonade villaområdet. Ändå drömmer hon natt efter natt förfärliga mardrömmar från Andra världskrigets helvete, likt en traumatiserad krigsveteran. Det går så långt att en psykolog vill använda henne som exempel på hur trauman kan överföras från tidigare generationer, men företaget stupar på att modern och mostern vägrar låta sig undersökas. De två har dragit ett streck över sitt europeiska förflutna och berättar inte ens för Amy om deras judiska bakgrund.
Catherine Mavrikakis Himlen i Bay City är en vass, syrlig och svart humoristisk berättelse om hur den kollektiva historien påverkar individen, om kvävande familjeband, förträngningens mekanismer, Europa versus Amerika och krigets ännu blödande sår. Den sjukliga Amy är oönskad av mamman, som inte slutat sörja sin dödfödda dotter Angie, medan mostern däremot uppfattar henne som en utvald som kommit för att frälsa dem alla.
I deras prefabricerade plåthus på Veronica Lane pågår det amerikanska livet genompyrt av kemiska produkter och alla låtsas om som det inte regnar aska från Auschwitz. Tills den dag då hela huset med dess invånare brinner ned till grunden och lämnar artonåriga Amy ensam i världen. Viss om att katastrofen är hennes skuld utbildar hon sig till pilot och korsar himlen för att lista ut gåtan med luftens färg.
“Himlen i Bay City” är lika mycket ett burleskt familjeporträtt och en bitande satir som en eftertänksam skildring av hur mörka erfarenheter kan sätta spår i generation efter generation. Författaren är inte nådig mot det plastiga USA hon målar upp i grälla rödvitblå färger; parodin är inte långt borta. Ett närmast hysteriskt Fawlty Towerskt “Don’t mention the war” puttrar i Amys familj och alla fasor får en mycket konkret gestalt – Mavrikakis räds inte att ta ut de absurdistiska svängarna, samtidigt som tragedin vilar på botten.
Den bryskt rättframma skildringen av Amys uppväxt är lysande. Mavrikakis samtidigt råa, rappa och poetiska språk, fint översatt av Dagmar Olsson, är en njutning. Men jag är inte helt förtjust i den vändning berättelsen tar när den lämnar det ödesdigra året 1979. Pånyttfödelse i Ganges, reinkarnationsidéer, renhetsriter – här tappar romanen en del av sin udd.
Det är trist, men ändå inte förödande, för det är fråga om en så pass stark berättelse att den tål svackor. “Himlen i Bay City” är en originell, överraskande och stundtals hisnande roman om alla de hemligheter som ryms under en förtegen grålila himmel.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus