Den yttersta sanningen
Bildmaterial
Offret
Andrej Tarkovskij
Översättare Håkan Lövgren, Lars Erik Blomqvist
Atrium
boken. Första gången jag såg en film av Andrej Tarkovskij förstod jag mycket litet av det tankegods regissören lagt in i den. Han var en främmande fågel i den västeuropeiska filmvärlden. Jag tror inte jag var ensam i min brist på förståelse och definitivt var jag inte ensam i insikten om att jag här stod inför en stor filmisk begåvning.
Sedan dess har många analytiker hjälpt oss med att gräva fram de romantiska och religiösa teman som Tarkovskij utgick ifrån, vilket gjort honom mer begriplig och samtidigt intellektuellt mindre angelägen för många.
Ändå är det ingen tvekan om att hans filmer är spännande och det är ett lovvärt projekt som förlaget Atrium inlett med "Offret", det första av flera av Tarkovskijs filmmanus och andra texter på svenska. Eftersom ”Offret”, hans sista film, spelades in i Sverige med i stort svenskt team är det extra tacknämligt att manuset kompletterats med flera av dessa medarbetares personliga minnen av regissören och av inspelningen, till exempel Erland Josephson, Sven Wollter, Katinka Faragó, Anna Asp, Sven Nykvist och Michal Leszczlowski. Sammantaget får man bilden av språkförbistring och kulturkrockar som snabbt övergick i hängivet lagarbete kring en passionerad, bildbesatt man som såg konstnärskapet som ett benådat martyrium.
I sitt intresse för excentriskt och profetiskt tänkande, för ufon, astrologi, det ockulta, var Tarkovskij inte särskilt udda i sitt hemland, det Sovjet som till sist tvingade honom i exil, det Sovjet som inte uppmuntrade till rationellt självständigt tänkande. Tydligen var det många i Sovjet, sedermera Ryssland, som uppfattade ”Offret” som en profetia om regissörens förestående död och drömscenen vid Tunnelgatan som ett förebud om mordet på Olof Palme. Filmen kom också att förknippas med katastrofen i Tjernobyl.
Sådana läsningar leder bara bort från filmen. Mer hjälp har man av det klarläggande av den kristna offermystiken och frälsningslängtan som tydliggörs i boken. Någon gång i framtiden hoppas jag att någon sätter in detta i en vidare sovjetisk-rysk idéhistoria. Tills dess ser jag fram emot den fortsatta utgivningen, till ”Martyrologion”, Tarkovskijs dagböcker som planeras utkomma i april 2012 när regissören skulle fyllt 80.
Och, om den boken också är illustrerad, på ett betydligt bättre bildtryck än det som misspryder ”Offret” som är en förolämpning mot en stor bildkonstnär.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus