Mot en ny färdriktning i Afghanistan
I en ny bok gör Pierre Schori upp med den svenska insatsen i Afghanistan. Därmed har han brutit en förfärande tystnad, menar Sören Sommelius.
Bildmaterial
Vägen ut ur Afghanistan
Pierre Schori
Leopard
boken. Varför har Sverige gått i krig i Afghanistan – efter att sedan 1809 varit ett icke-krigförande land? Varför tycker den borgerliga regeringen att Nato är viktigare än FN och varför använder man Afghanistan till att bakvägen fösa in Sverige i militäralliansen?
I en artikel i början av 2010 skrev Carl Bildt och Nato-chefen Anders Fogh Rasmussen i Washington Post om EU, Nato och Afghanistan och slog i slutklämmen fast att USA inte kan föra kriget i Afghanistan ensamt utan behöver hjälp av Europa, som ska fortsätta att vara Amerikas ”vapenbroder”.
Sveriges utrikesminister talar om svenska och amerikanska soldater som vapenbröder i det krigshärjade Afghanistan. Och så har det blivit. Svenska soldater strider visserligen med ett tunt FN-mandat i ryggen men i alla praktiska avseenden som vilket Nato-land som helst, med Natobeteckningar och med en amerikansk general som högste befälhavare.
I sin angelägna och uppfordrande debattbok ”Vägen ut ur Afghanistan” analyserar Pierre Schori Sveriges engagemang i Afghanistan. Schori är en av de mest internationellt kunniga svenska politikerna, med ett förflutet som bland annat FN-ambassadör och chef för FN:s fredsbevarande operationer i Elfenbenskusten. Min känsla är att Schori mer än någon annan med den här boken och med återkommande artiklar i ämnet till slut har brutit den förfärande nationella tystnaden om Sveriges engagemang i Afghanistan.
På frågan varför Sverige är i Afghanistan blir svaret oftast att det sker på ett FN-mandat. För Pierre Schori påminner resonemanget om H C Andersens ”Kejsaren utan kläder”. ISAF, trupperna i Afghanistan, är ingen normal fredsbevarande FN-insats. ISAF nämns inte i FN:s statistik över fredsbevarande missioner. Däremot har i viss amerikansk statistik USA under George W Bush blivit världens främsta fredsbevarande nation genom Afghanistankriget, efter att i alla år ställt noll soldater under FN-flagg.
Dag Hammarskjöld instiftade ”de blå baskrarna”. Det som skett de senaste åren är ett svenskt svek mot en av Hammarskjölds viktigaste idéer, skriver författaren.
FN medlade fram ett sovjetiskt uttåg ur landet 1987. Något liknande är omöjligt i dag, med organisationens marginaliserade roll i det krigshärjade landet.
Sverige har övergivit FN inte bara i Afghanistan. Sveriges agerande bidrar till att FN:s fredsbevarande operationer befinner sig i djup kris. 80 procent av de fredsbevarande trupperna i dag kommer från Asien och Afrika.
Varför är USA:s krig i Afghanistan viktigare för den svenska regeringen än FN:s fredsbevarande insatser i särskilt Afrika? Schori med egna erfarenheter från Elfenbenskusten återkommer till den frågan i sin bok, skriven med uppfriskande ilska. Att stödja FN:s fredsbevarande förmåga har ju varit en stöttepelare i svensk utrikespolitik alltsedan FN bildades.
Pierre Schori skissar på åtgärder för att avveckla den svenska militära insatsen i Afghanistan, vilket skulle frigöra två miljarder kronor årligen, medel som skulle kunna användas till en FN-ledd ”Marshallplan” för regionen. Då skulle Sverige åter kunna försvara folkrätten, också genom att stoppa avvisningarna av afghanska flyktingar.
Om Sverige i stället satsade på uppbyggnad av det civila samhället skulle man kunna dra nytta av Svenska Afghanistankommitténs erfarenheter från tre decenniers arbete i landet. Schori sympatiserar med SAK, som har 10 000 afghaner anställda, driver 400 skolor och ansvarar för sjukvård för 1,6 miljoner människor.
I dag är kostnaderna för de svenska (NATO)-trupperna tre gånger större än det SIDA-finansierade biståndet i ett krig som verkligen inte skapat ett tryggare och rättvisare samhälle. Kvinnornas situation i landet har exempelvis försämrats dramatiskt under de senaste åren, efter framgångar 2002-2005. Det utdragna kriget slår också sönder det civila samhället och skapar grogrund för terrorism.
Fotnot: Båstads Lilla filmfestival inleds onsdag kväll med visningen av danska Armadillo, om soldaterna på den danska basen Armadillo Camp i Afghanistan. Pierre Schori introducerar filmen.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus