Full fart framåt
Drömmen om ett nytt liv står i centrum i Nina Wähäs andra roman. Ann Lingebrandt låter sig förföras av fiktionens tjuskraft.
Bildmaterial
Titta inte bakåt!
Nina Wähä
Norstedts
Utkommer i morgon
---
boken. Titta inte bakåt! uppmanar Nina Wähä i titeln till sin andra roman och så handlar berättelsen också om uppbrott, separationer, nystarter och identitetsomdaningar. I två parallella historier möter vi personer på rymmen från sina gamla liv, som försöker förverkliga idén om att en ”människa kan bli vadsomhelst”.
Mest utrymme får Aleksandr Petrovs berättelse, något så pass ovanligt i den svenska samtidslitteraturen som en pikaresk med start i det kommunistiska Östeuropa.
Tre bulgariska artonåringar rymmer från Sofia med drömmen om det fria USA hägrande. Den räddhågsne Aleksandr Petrov drömmer visserligen kanske mer om riktiga jeans än politisk frihet, men insikten att vackra kvinnor tänder på aktivisthjältar sätter fart på den revolutionära glöden. På vägen som bär vännerna till studentupprorens sjudande Rom radar äventyren upp sig, och Aleksandr får gång på gång anledning att utmana sin feghet.
Några decennier senare i Sverige rotar en 22-årig kvinna i sin äldre älskare Alex byrålådor och hittar ett manuskript, författat av just Aleksandr Petrov. Hon befinner sig själv på ett slags flykt, från besvikelser och kärlekssvek, men kanske mest från det egna jaget och den stora likgiltigheten. Övertygad om att hon saknar såväl moraliskt samvete som empati har hon sökt jobb som strippa, kallar sig Sabina och anstränger sig allt vad hon kan för att inte känna efter.
För att ändå titta lite bakåt: Wähä debuterade för några år sedan med romanen ”S som i syster”, också den med separation som tema. Men där slutar likheterna.
Debuten var en mörk historia om en familj som går i kras och en skör storasyster som försöker klamra sig fast vid en undanglidande lillasyster, fragmentariskt återgiven på en bångstyrig, skevande prosa. Det lätta handlaget och den lekfulla tonen i roman nummer två kommer därmed som en överraskning, en glad sådan.
Här ställs två generationer i kontrast till varandra: de revolutionsromantiska sextioåttorna som entusiastiskt gjorde politik till fest och 00-talets blaserade ungdomar som inte bryr sig ett dugg om världen, som tycker sig ha genomskådat allt och partajar som om det var -99 hela tiden. Idealism står mot illusionsfrihet, upprymt engagemang mot axelryckande nonchalans.
Men framförallt handlar romanen om berättarstrategier, om hur mycket man kan lita på den som berättar och vad som egentligen lyser igenom mellan raderna. Medan Aleksandrs berättelse präglas av naiv dråplighet och muntert fabulerande i en hejigt positiv ton, är Sabinas skriven med en cynikers arroganta slängighet. På ytan hård och krass – och krampaktigt poängterande hur väl hon trivs med att vara som hon är. Undan för undan släpps detaljer som avslöjar att masken kanske inte sitter så tätt i alla fall.
I båda historierna har vi att göra med en självmedveten text, med skälmaktiga blinkningar och förnumstiga kommentarer.
Aleksandr sammanfattar själv sin berättelse: ”Jag skulle kalla det en uppväxtskildring, aningen underhållande, föga originell.” Men tycker ändå att det är viktigt att brassa på med effekter: ”Bomber och spioner och vackra mystiska kvinnor ska det vara!”
Det är skickligt gjort, med en överhängande risk att inte bli mer än så: att det stannar vid snygg uppvisning och koketta knalleffekter. Men Wähä skriver med så lätt hand och avspänd auktoritet, och framförallt med ett sjujäkla driv, att sådana invändningar snabbt blåser iväg och jag faller till föga för den smarta charmoffensiven. Med fläkt, fart och stilistisk finess blir ”Titta inte bakåt!” en roande roman om att forma livet till en berättelse och förföras av fiktionens tjuskraft. Ann Lingebrandt
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus