I den kvävande familjens famn
Bildmaterial
Florence Nightingale, porträtterad av George Frederick Watts, 1868.
Florence Nightingale som ung.
Mia Öström.
Den du söker finns inte här
Mia Öström
Norstedts
Utkommer i dag
boken. Florence Nightingale skrev en gång i essän ”The family”: ”Familjen plundrar individens drömmar och visioner, mördar dem, genom kvävning inom hemmets trygga murar." Detta är den nyckelmening ifrån vilken Mia Öströms debutbok Den du söker finns inte här tar avstamp. Med utgångspunkt från en pionjär vars person genom åren utsatts för ständiga misstolkningar skriver hon fram en annorlunda bild av Florence Nightingale.
”Den du söker finns inte här” utgår ifrån Nightingales unga år, innan hennes berömda insatser i Krimkriget. Vad som inte är särskilt välkänt är att Nightingale i många år kämpade mot sin egen familj, som inte stödde henne i valet att arbeta med sjuka människor. Sjuksköterskeyrket var under mitten av 1800-talet ett riktigt lågstatusyrke för fattiga och ofta alkoholiserade kvinnor, outbildade i sådant som hygien och smittohärdar. Nightingale blev för övrigt senare en pionjär inom just dessa områden – hon insåg tidigt vikten av renlighet och luft för patienternas välbefinnande.
Öström porträtterar henne ömsom som liten flicka, ömsom som vuxen kvinna, men oavsett ålder oroar sig föräldrarna för henne, förstår henne inte. Den skarpa, intelligenta unga Florence skickas utomlands, doktorer och präster anlitas; hon ska sysselsättas med idkande av välgörenhet, inventering av bordslinne och putsning av silverbestick.
Som ett fyndigt eko av den beskrivning av statistiska förhållanden Nightingale senare skulle vara med att utveckla är uppväxtens ständiga sorterande, katalogiserande och ordnande av det finare hushållets attribut: de många silverbesticken, glasen, servetterna, dukarna och assietterna. Modern och systern tror på kvinnans plats i hemmet, på att idka välgörenhet - inte på att befatta sig med sjuka. Hos fadern lider hon också brist på förståelse. Florence vill göra nytta och besöker de sjuka så ofta hon kan. När det kommer besök gömmer hon sig i ett skrymsle under trappan. Där bär hon hela huset på sina axlar, ”hall, ett sällskapsrum, ett kök, ett tvättrum, en frukostmatsal, en matsal, en salong, ett bibliotek, femton sovrum, tjänarnas kammare under taket”. Men där kan hon också andas, fri från tyngden av pockande uppmärksamhet, fri från bestickens tyranni.
När Florence Nightingale var omkring 30 år fick hon äntligen möjlighet att utbilda sig till sjuksköterska. Men för den unga vuxna kvinnan i ”Den du söker finns inte här” har ännu inte något sådant tillfälle yppat sig. I stället kretsar en stor del av Florences tankar kring ett lockande frieri – och här uppstår kanske min enda invändning; det blir lite väl vagt och diffust, lite väl mycket rosenrött svärmeri, trots att Florence ifråga om frieriet tydligt kämpar med en inre konflikt. I övrigt balanserar Öström skickligt mellan att förhålla sig till Nightingales biografi och den egna skrivningen av det splittrade jaget.
Jag är väldigt förtjust i Öströms språkbehandling, hur hon smyger in en berättelse efter hand, hur det ur tankefragment och små delar verklighet växer fram ett hus med femton sovrum, en bunt främlingar som kallas ”familj” och sjukdomsfall som efterhand ger en klar bild av den bristfälliga sjukvården. Språket är lätt och känsligt, det är inte Öströms stil att vara drivande, att tränga och fösa handlingen framför sig. I stället lägger hon stillsamt skikt till skikt på en växande hög av drömmar och frustrationer.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus