Folkhemmets avgrunder
Jenny Maria Nilsson läser Lennart Ökvist och ser boken är en oväntad
gåva av en lyhörd författare.
Bildmaterial
Västerviks hospital.
Lennart Ökvist.
En sinnessjuk värld
Mentalsjukhusens epok i Sverige 1910-1960 speglad genom S:t Gertruds sjukhus i Västervik
Lennart Ökvist
Parabellum Nord AB Förlag.
boken. Mormor dog nyss, 99 år gammal. Jag ångrar det nu, men tidigare gjorde jag mig ibland lustig över hennes rädsla för auktoriteter och ondgjorde mig över den skam och lydnadskultur hon fostrat sina barn i. Min uppfattning ändrades när journalisten Maciej Zarembas serie om tvångssteriliseringar publicerades i Dagens Nyheter. Först då begrep jag att personer som min mormor levde under ett konkret hot om ett godtyckligt och grymt förtryck från myndigheter. Hon hade nio barn, var själv faderlös, fattig och gift med en som söp. Mormor hade all anledning att hålla familjen under ”maktens” radar genom att hålla sig själv och barnen rena, hela och undergivna.
Våldet under perioden när tvångssteriliseringslagen gällde var något vi utsatte oss själva för. Sverige var en demokrati och lagen hade stöd hos folket. Få opponerade sig, men år 1922 kritiserar den socialdemokratiske riksdagsmannen Carl Lindhagen steriliseringslagen i vardande med orden ”Ni vill lösa ett socialt missförhållande med våld” och han avslutar ”vem ska hindra er från att till slut döda dem?” Detsamma gör kommunisten Set Persson år 1941 när lagen ska utvidgas: ”Jag vill inte vara med om att med min röst på något sätt understödja sådana tendenser.”
Lindhagen och Perssons röster återfinns i Lennart Ökvists bok En sinnessjuk värld, en bok om en värld som är som vore den en annan planet men ändå helt nära i plats och tid – Västerviks hospital. Författaren skildrar detta särskilda sjukhus och flätar samman dess historia med egna minnen: ”En värld som jag på en cykel med banansadel och sprängtråd i framhjulet kunde cykla till genom en lång och smal asfalterad väg med värmeskador”. Ökvist skriver utmärkt och guidar väl, bokens historiska värde är stort.
För att inte tala om dess moraliska värde! Ökvist återger fakta om hur man i England och Sverige kunde lösa biljett för att se på dårarna i deras fängelsehålor, hur en behandling gick ut på att öppna en fallucka över vatten och undlåta att hämta upp den sjuke tills denne var medvetslös – vem var det som var galen egentligen?
Läxan är angelägen, ”vården” gav sadister utrymme i ett institutionaliserat trakasseri och det känns olustigt att tänka att jag själv kanske skulle ha uppträtt likadant som de flesta andra på den tiden – helt utan medkänsla.
Därför är ödmjukhet på sin plats. Vi bör vara försiktiga med att döma och det är något av det fina med Ökvists bok – han ursäktar inte men försöker förstå utifrån de villkor den tidens människor levde under. Nils von Dardel, en i alla avseenden god humanist, berömmer i ett radiotal år 1946 Sverige för att göra flest tvångssteriliseringar för att hindra undermåliga från att föröka sig – också en god vilja kan få hemska konsekvenser.
”En sinnessjuk värld” blir om inte en upprättelse för de intagna, så ett respektfullt uppmärksammande. Ökvist ger dem röst och skildrar inte enbart deras utan också sjukhusets, personalens och behandlingarnas historia. Författaren är generös och omsorgsfull vilket märks till exempel i att han berättar individernas historia till sitt slut och det är tillfredsställande. Ökvist är debutant och jag kräver att han fortsätter skriva.
Boken är en oväntad gåva av en lyhörd författare och ger en ökad förståelse för en tid som nog präglat oss mer än vi kan förstå.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus