Hundlivets sista dagar
Lite i skymundan och på ett mindre förlag har Reidar Jönsson slutfört den trilogi som inleddes med världssuccén "Mitt liv som hund". Crister Enander följer honom i spåren.
boken. Egentligen har han redan bestämt sig. Han ska dö. Han ska ta livet av sig. Vad han nu gör, där han sorgset går och skrotar i Simrishamn, är att ägna en hel del tid åt att komma fram till på vilket sätt han ska ta sig av daga. Det flesta tillvägagångssätten verkar en aning banala eller alltför brutala. Till slut har han löst det praktiska problemet. Han ska köpa en snipa, ge sig av rakt ut på havet och sedan, värdigt och stilfullt, gå till botten men båt och allt.
Men, som det står i Talmud: Gör upp en plan, den går om intet.
Ingemar Rutger har hunnit bli över de sextio, han är nästan flintskallig och har en prydsam kalaskula. Han sörjer. Det har bara gått ett halvår sedan hans sambo Anna, till slut efter många tärande år av sjukdom, gick bort, sliten från de levandes värld till dödsriket av kräftan.
Då dyker en av hans söner upp – Ingemar Rutger har barn från tre äktenskap. ”Du ska fiska”, är sonens stående råd i alla lägen. Det botar allt. Han är litet som sin sure farfar som så länge han levde endast talade om torsk vad man än diskuterade.
Reidar Jönsson har nu kommit fram till den tredje och avslutande delen i sin så kallade "Hundtrilogi". Titeln är Hundens Paradis. Den första delen, ”Mitt liv som hund” kom redan 1983, och blev som bekant en världssuccé, inte minst genom Lasse Hallströms filmatisering. Andra delen, ”En hund begraven”, som utkom fem år senare håller just på att filmas. Det är Reidar Jönssons fjortonde roman sedan debuten med ”Endast för vita” 1969, om jag räknat rätt.
Vår hjälte Ingemar Rutger, som för övrigt är född den 14 juni 1944 alltså på samma dag som sin skapare Reidar Jönsson, återkommer nu i den misslyckade rollen som mogen man. Hans liv har inte, med en mild underdrift, blivit riktigt som han en gång trodde och tänkte sig. Inte ens självmordet går som han planerat. Han ger sig av ner till hamnen för att fiska, som sonen sagt till honom.
Och på så sätt, neddragen i vattnet av en baddare till lax som högg redan på första kastet och därefter räddad under minst sagt dramatiska former med helikopter, inleds Ingemar Rutgers irrfärder och vindlande äventyr.
Men ”Hundens Paradis” är också en sorts bokslut – åtminstone ett temporärt sådant – över ett liv som levts liksom i bakvattnet av alla händelser som hemsökt och drabbat Sverige och Europa. Tillbakablickarna är många. Hans tre hustrur och vänner passera revy, och ofta får de själva komma till tals och ge sin syn på saker och ting, inte minst på vår alltmer tragikomiske hjälte.
I princip får vi följa Ingemar Rutger från sjuttiotalets frihetsrörelser, över åttiotalets stelnande egoism och individualism och den groteska och centralbyråkratiska maktmonolitens framväxt i Bryssel där han hamnar under märkliga omständigheter, som en sorts spion åt socialdemokratin.
Från velourman till Brysselpressad kostymriddare av Den Heliga Marknaden, en minst sagt tidstypisk utveckling. Sedan hamnar han, med sin tredje hustru Eila, en kort tid i USA och arbetar med terroristbekämpning efter att under en period ha tvingats leva ett undangömt liv i Utrikesdepartementets källare.
Det är en ytterst osvensk roman. Mängder av förvecklingar, rappa vändningar i handlingen, ett humoristiskt tonfall med många skruvade vassa ironier genomsyrar hela framställningen samtidigt som Reidar Jönssons skildring av samhällsförändringarna, själva sönderfallet, är ytterst seriöst i sina avsikter.
”Hundens Paradis” skildrar en värld som blir alltmer obegriplig, rent av absurdistisk i sin ogripbarhet. Allt tycks falla samman, det som framstod som bestående och pålitligt vittrar sönder. Den handlar också om en mans ständiga tillkortakommande, om hans skuld liksom hans oförmåga att själv styra sitt öde.
Sammantaget blir romanen till en modern version av Voltaires ”Candide”.
Kanske lever vi numera i den sämsta tänkbara av världar.







Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus