Klassisk mullvad
Marie Pettersson läser nyutgåvan av "Hur den lilla mullvaden fick sin bil".
Bildmaterial
Hur den lilla mullvaden fick sin bil
Eduard Petiska
Illustrationer Zdenek Miler
Översättning Solveig Hiestand
Parabellum Nord AB
barnboken. För över femtio år sedan skapade den tjeckiske animatören och filmaren Zdenek Miler de första berättelserna om den lilla Mullvaden, först som film, därefter i bokform.
Karaktären blev otroligt populär, inte minst i de forna öststaterna och i Kina, och filmerna dök upp i Sverige i början på sextiotalet. Vi brukar låna dem på bibblan, de utgör en skön kontrast till Disneybrusets snabba svängar eller Dora the Exlorers överpedagogiska interaktion.
Den lilla Mullvaden sjunger långsamhetens lov, varje scen tycks få ta hur mycket tid somhelst. Han pular med sitt, och omvärlden möter han med en sorts nyktert naivistisk skepsis som man både kan skratta åt (om man är fyra år) och avundas honom (om man är vuxen).
Nu ger bokförlaget Parabellum Nord AB ut en reprint av en av de äldsta klassikerna om Mullvaden, Hur den lilla mullvaden fick sin bil från 1962. Mullvaden gräver sig upp ur en av sina gångar och hamnar strax bredvid motorvägen. Han förundras över bilarna som bara kör och kör och är så många ”att de inte får plats på den här bilden allihop”. Vart är de på väg? Varför verkar de ha så bråttom?
Den lilla Mullvaden blir konfunderad men också lite nyfiken på det här med bilar. Han bestämmer sig därför för att göra sig en egen bil.
Så får vi följa med den lilla Mullvaden på jakt efter skruv och muttrar, hjul, ratt och pedaler. Hela tiden resonerar han kring vad en bil är, vilka komponenter som absolut måste ingå för att man ska kunna kalla någonting för – en bil.
Det går långsamt – här finns plats för reflektion och eftertanke. Mullvaden befinner sig med sina gångar i gränslanden mellan naturen och civilisationen, men han rör sig ganska obekymrat däremellan: utan att det görs en så stor grej av det drar han med oss i tankarna kring människan, naturen, miljön – det är pedagogiskt helt utan pekpinnar.
Det är skönt att det inte händer så mycket, att den lilla Mullvaden får lov att vara på samma gång dumglad och väldigt klok. Hans självförtroende är mycket gott, hans hjärta är stort och hans uppfinningsrikedom enorm – vad mer kan man egentligen önska av en litet underjordiskt djur?
Zideks illustrationer är fulla av spännande detaljer, och det faktum att man ser allt ur mullvadsperspektiv förstärker känslan av att världen är stor och farlig – men också en hägring, något att utforska. Höghusen står som hemlighetsfulla silhuetter i bakgrunden, och en fjäril kan torna upp sig som en jättelik fågel.
Färgerna är ömsom starka och tydliga, ömsom ljuvt pastelliga.
Att bilderna är lika omsorgsfullt tecknade som den lilla Mullvaden är långsam bidrar till att den här boken blir en riktig liten pärla.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus