Ljus framtid
Med sin andra bok "Mot ljuset" skriver Elin Boardy in sig i en episk svensk berättartradition som i alla hänseenden motsvarar Therese Erikssons förväntningar på Den Goda Romanen.
Boken. Djungeln är en ovanligt lyckad metafor för människolivets prövningar i Elin Boardys andra roman Mot ljuset. Berättelsen börjar och slutar med den, äger rum i den, rör sig i och runt den; det otämjda gröna växer och slingrar sig fram genom hela romanen. Den är ett hemlighetsfullt mörker att undersöka och forcera, en vild utmaning att gång på gång anta.
När Elly Lund, 23 år gammal, stiger i land i Malaya (nuvarande Västmalaysia) ett par år efter andra världskrigets slut blickar hon ut över ett hav av grönska: ”Rankor, grenar, slingrande griparmar som söker efter fäste för nästa blad, nästa krök av stammen. /…/ En böljande yta som är stilla men aldrig helt stilla. Det är livet som väntar på henne, äventyret!”
Boardy debuterade 2008 med romanen ”Allt som återstår”, för vilken hon också nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Medan den romanen skildrade bondeliv i bohuslänsk skärgård kring sekelskiftet 1900, har Boardy i sin andra bok rest ett halvt sekel framåt i tiden och många hundra mil bort. Elly arbetar som kartriterska hemma i Göteborg, men tar chansen att pröva äventyret när hon erbjuds att följa med sin syster Annie på hennes bröllopsresa, en resa som också handlar om arbete för makens del, danske läkaren Laurids Jensen. Med på resan, till synes lika mycket av sällskapsskäl som Elly, är också Laurids barndomsvän Niels.
Persongalleriet är litet – utöver dessa, några plantageägare, ett gäng britter som gästar kolonin och ett par minnesvärda karaktärer ur den malayiska befolkningen – men i alla hänseenden rikt tecknat, med människor som är både aviga och sympatiska på samma gång.
Elly är sådan. Inte alltid älskvärd, men däremot hederlig och uppriktig. Bara i något enstaka fall blir hennes starka ryggrad och integritet ett sätt att skyla över undfallenhet och bristande mod. Hon är allvarlig och ambitiös, och ibland helt uppåt väggarna omöjlig att ha att göra med.
Jag tycker om henne. Småsintheten hon känner mot Annie växer sig allt större under resan, systrarna glider isär. Niels lockar henne med sitt politiska patos, sin intellektualism och sin undflyende karaktär. Elly blir förälskad, han visar sig vara en annan än den hon trott. Elly kämpar med att hantera sina känslor och skapa riktning för sitt liv, alltmedan en större samhällelig kamp ligger i startgroparna – malayernas upplopp och protester mot kolonialmakten.
Det hela hänger ihop på bästa tänkbara sätt, Elin Boardy är skicklig på att konstruera en historia. Hon rör sig tämligen obehindrat mellan malayiska plantager och minnesbilder från Bornholm under kriget, samtidigt som hon tränger djupt in i sina karaktärers psyken och hjärtan.
Inledningsvis tyngs ”Mot ljuset” ner en aning av all research, som om Boardy vill leda sin berättelse om det avlägsna Malaya i bevis. Det är ganska vanligt att författare öser på med faktadetaljer för att öka trovärdigheten i sina verk, men fick jag önska något av Elin Boardys kommande böcker vore det ett mer avspänt förhållande till fakta. Det är dock en randanmärkning om en bok som i snart sagt alla andra hänseenden motsvarar alla mina förväntningar på Den Goda Romanen.
”Det är en otidsenligt traditionell roman”, skrev kritikern Annina Rabe i sin recension av ”Allt som återstår” (SvD 23/10-08). Detsamma kan sägas om ”Mot ljuset”. Det är förstås vanskligt att uttala sig om ett författarskaps betydelse efter blott två publicerade böcker, men i Elin Boardy ser jag någon som är redo att ta över det stora, breda berättande som utmärker de mest lästa och älskade delarna av vår samtids litteraturhistoria. Bättre än så kan det knappast bli.
Och för Ellys del skymtar till sist ljuset fram på andra sidan det äventyr som inte blev som hon tänkt sig, blekt och gyllene faller det över djungeln.
Jag väljer att tro att hennes framtid blir lika ljus som Boardys.







Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus