En björnkram av den moderna kvinnan
Johanna Gredfors Ottesen läser Anne B. Ragdes "Nattönskningen".
Bildmaterial
Anne B. Ragde.
Nattönskningen
Anne B. Ragde
Översättning: Margareta Järnebrand
Forum
boken. Anne B. Ragde är en författare som byggt sin stora popularitet, med bland annat romanerna "Berlinerpopplarna" och "Eremitkräftorna", på sina historiska familjekrönikor med fängslande personporträtt, gärna i skuggan av omvälvande världshändelser. Med sin nya roman Nattönskningen befinner hon sig emellertid, tematiskt och tidsmässigt, ljusår ifrån dessa.
I "Nattönskningen" lever den 39-åriga Ingunn ett kringflackande liv som musikjournalist på en av Norges största dagstidningar. Mellan uppdragen ägnar hon sig antingen åt sex med tillfälliga bekantskaper eller åt att göra sig av med efterhängsna dito. Livrädd för att blotta sin egen osäkerhet skjuter hon undan varje tillstymmelse till nära relationer.
Den som har läst Candace Bushnells romaner eller sett tv-serien "Sex and the city" förstår vilken personlighetstyp Ragde försöker teckna – en självständig, glamourös och tuff yrkeskvinna som fullt ut lever på samma villkor som män, inkluderande tillfälligt sex i tid och otid.
Men medan Bushnells karaktärers själlösa sex var ett direkt resultat av en lavinartat ökande cynism och ett stenhårt samhällsklimat, ter sig Ingunns tillvaro mer oförklarlig.
Glamouren lyser med sin frånvaro, och Ingunns tillvaro är i stället fylld av ångest och destruktivitet. Hennes beteende är irrationellt, och det är också detta som är romanens största problem – dess totala obegriplighet.
Man fattar liksom inte varför Ingunn avvisar varje försök till närhet. Och lika obegripligt är det när hon, som ni säkert räknat ut, till slut möter en man som visar sig vara den rätte.
Så, vad vill Ragde egentligen säga? Att Ingunn är född att leva i osäkerhet och ensamhet tills den rätte dyker upp? Nämen så modernt! Att skriva om en kvinna som går ut och har sex som en man à la "Sex and the city" får bara motsatt effekt om hon, som Ingunn, uppenbarligen gör det för att hon lider av känslomässiga störningar. Det är synd att Ragde väljer att göra henne till ett patetiskt offer.
Visst är ”Nattönskningen” en underhållningsroman, inte en psykologisk roman, och den är rutinerat skriven och är stundtals rätt rolig. Ragde är som alltid en skicklig karaktärstecknare och Ingunn mejslas ut med tusen små egenheter.
Men det är också detta som gör att jag stör mig ännu mer på boken, att dessa särdrag inte följs upp, förklaras: att de lämnas åt sitt öde.
I slutändan blir det en tom detaljerad form utan innehåll.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus