Minoriteternas revansch
Diana Holmberg om nya numret av Pockettidningen R.
Pockettidningen R
Nummer 1-2 2011
tidskriften. Kurt Nurmi, redaktör för Pockettidningen R, inleder nya numret som handlar om språkliga minoriteter i Sverige med några personliga reflektioner om hur det formade honom att växa upp i Sverige med en finsk mamma som aldrig riktigt lärde sig svenska, om känslan av att vara en outsider och lusten att ta revansch, bevisa att man är någonting på just den arena där det sociala arvet gör en handikappad. Det tror jag många kan känna igen sig i.
Jenny Wickberg är numrets skribent och hon har intervjuat sverigefinnen Anna Järvinen, tormedalingarna Thomas Östros och Birger Winsa, samen Victoria Harnesk, romen Monica Caldaras och judinnan Judith Popinski. Wickberg är 53 år gammal och har gått i en skola där man lärde sig namn på berg och sjöar i hela landet, ”men hur människor levde i dessa landsdelar talades inte så mycket om”.
I flera hundra år har det talats fem språk som inte är svenska i landet. De har knappt tolererats, tidvis brutalt motarbetats. Det var först år 2000 som en lag trädde i kraft som krävde respekt för samiska, sverigefinska, meänkieli, romani chib och jiddisch och de som talar dessa språk kunde börja räta på ryggen.
Jag känner mig lika okunnig som Jenny Wickberg skriver att hon gjorde, innan hon intervjuade dessa människor. Det handlar naturligtvis inte bara om språk utan om kultur och de olika gruppernas specifika historia. Dessa intervjuer tecknar en bild av samband mellan attityder och fördomar som påverkat lagstiftningen som i sin tur påverkat överlevnadsstrategier och minoriteternas självbild.
Hur har det till exempel inte påverkat romerna att deras barn inte hade laglig rätt att gå i skolan förrän på 1960-talet? Monica Caldaras berättar hur hon fick åka omkring till de romska familjerna i Malmö och hämta och lämna barn så de kunde gå i skolan. De vuxna, som kom hit på 70-talet och inte kunde svenska, behövde övertalas att släppa iväg barnen för de kunde helt enkelt inte tro att någon – Sverige – kunde vilja dem något gott. Och Victoria Harnesk berättar om hur tvångsförflyttningar skapat motsättningar mellan olika samegrupper och hur den stelbenta rennäringsslagen splittrar familjer och försvårar för samebyarna att bygga upp en modern ekonomi.
Så onödigt. Men allra mest onödiga är attityderna, de som börjar med okunnighet och med att någon känner behov att hävda sig själv på någon annans bekostnad.
Det är sorgligt att den fina sångerskan Anna Järvinen behövt tänka såhär: ”När personer som Markoolio och Markus Krunegård började prata om sin bakgrund kände jag att det var modigt gjort av dem. Känslan av att finskspråkiga ses som mindre värda sitter djupt i många av oss”.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus