Små pärlor av liv
Marie Pettersson läser Mikaela Strömbergs "De vackra kusinerna".
Bildmaterial
Mikaela Strömberg.
De vackra kusinerna
Mikaela Strömberg
h:ström – Text & Kultur
Boken. På den östnyländska prärien, i ett landskap som liknar Montanas, bor den enstörige cowboyen Steve. Där har han sina djur, sin amatörteatergrupp, och så döttrarna som kommer på besök då och då. Egentligen mest den yngsta dottern Lia, i sin goth-utstyrsel och sin brinnande kärlek till pappans hästar. Stordottern Sanna har gått en annan väg; hon är snart färdig jurist och tappar stegvis förankringen till hembygden.
Men när Sanna, som praktiserar på den lilla advokatfirman Högman-Kivelä, ska ta sig an sitt första riktiga brottsfall, knyts de två världarna tätare samman.
Det är Janette Johans, en av livet illa åtgången tvåbarnsmamma, som står åtalad för dråpet på sin man Kenny. Och så är det Janettes mamma Anne-Maj Lindholm som håller ett vakande öga och en ilsken ton mot Sanna och advokatbyrån.
Anne-Maj är skeptisk mot snobbar och plugghästar och folk som bor i stan och tror att dom är nåt. Anne-Maj är en självklar stjärna i samma amatörteaterförening som Steve är med i, och hon spelar den kvinnliga huvudrollen när det ska till att sättas upp "Dunungen" av Selma Lagerlöf.
Jag märker att jag anstränger mig här, för att försöka knyta samman ett antal trådar som egentligen är ganska löst hållna. Jag letar efter logiken i en text som böljar likt vinden över de östnyländska sädesfälten. Här finns inget självklart centrum, inte heller någon given periferi. Berättelsen tycks först mest handla om Sanna, den är hennes utvecklingsroman, från landsbygdsunge till ambitiös student. Så får texten total slagsida, ägnar många och omständliga sidor åt den där Lagerlöf-uppsättningen. Det är ömsom poetiskt och storslaget, ömsom socialrealistiskt och nästan putslustigt. Och vem är det egentligen som berättar? Och vilka är de där vackra kusinerna som nämns i titeln och bara som i förbigående tar plats i berättelsen? Frågetecknen haglar, men det är trots allt ett ganska njutningsfullt undrande som sätts igång i mig, befriande och motståndskraftigt.
Mikaela Strömberg (tidigare Sundström) har gett ut ett antal böcker på det finlandsvenska förlaget Söderströms, och den här boken, De vackra kusinerna utkom där redan 2008, men har nu getts en bredare spridning i Sverige genom bokförlaget h:ström.
Strömberg skriver en spännande prosa, fylld av oväntade bilder och plötsliga vändningar. Det är den där finlandssvenska touchen som får en att se på sitt eget språk utifrån, och så någonting annat, helt personligt, som får texten att klinga.
Visst handlar den här romanen om saker, i mer traditionell mening. Det går att urskilja ett antal teman, som konflikten mellan stad och landsbygd, bildad och självlärd, förälder och barn. Det handlar om utanförskap och maktmissbruk, drömmar som krockar med den bistra verkligheten.
Men framför allt är det skönt att bara befinna sig i Mikaela Strömbergs berättelse. Den tvingar en som läsare att bryta med det oskrivna kontrakt som kallas orsak-verkan, och istället se varje scen för vad den är och vad den ger.
Det funkar långt ifrån alltid.
Men när det väl gör det tillbjuds man små pärlor av liv.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus