Kodknäckande kors och tvärs klotet

Dela denna artikel

boken Publicerad 21 augusti 2011 kl. 04:00

Annika J Hagström läser Katherine Nevilles "De åttas hemlighet".

Amerikanska Katherine Nevilles deckare De åttas hemlighet från 1988 har i sommar kommit i bearbetad översättning på Bazar förlag – en “kultklassiker” enligt ”Publishers Weekly”, vars citat pryder omslaget. Själv tänker jag kassako snarare än kultklassiker. Thrillern var en bästsäljare när den kom, och säkert hoppas man nu att en ny generation spänningsfantaster ska trollbindas av Nevilles kombination av mystik, historia och spänning – en kombination som helt klart påminner rätt mycket om Dan Brown. Säkert har förlaget redan ögonen på uppföljaren “The Fire” (2008), som ännu inte översatts till svenska.

Liksom “Da Vinci-koden” är “De åttas hemlighet” inte bara en jakt på gömda hemligheter i modern tid, utan också en historielektion, med det undantaget att Neville inte gör några anspråk på “fakta”. Här är det mesta hittepå – och ibland aningen för mycket. Romanen utspelar sig på två tidsplan: dels får vi följa nunnan Mireille, som under åren efter franska revolutionen reser kors och tvärs över jordklotet i jakt på en samling magiska schackpjäser, och dels får vi följa Cat Velis, som under 1970-talets mitt dras in i ett avancerat spel kring samma pjäser.

Pjäserna tillhör det mystiska Montglane-spelet, vilket en gång gavs till Karl den Store, men som sedan – av något dunkla anledningar – har hållits gömda, spridda över jorden. Spelet har nämligen en magisk kraft – dunkel även den – vilket tydligen har fått större delen av historiens intelligentsia och makthavare att jaga det genom årtusenden. Under 1700-talets sista år kämpar Mireille med och mot – som i många spänningsromaner är det något oklart vem som står på vilken sida – historiska figurer som Marat, Robespierre, Napoleon, Katarina den Stora, Talleyrand, Voltaire, Rousseau, Boswell, Blake och Wordsworth. För att bara nämna några få.

Montglane-spelet har dock inte bara en positiv kraft – det förmår också göra den ondaste onding riktigt, riktigt superond. Därför är det viktigt att det inte hamnar i fel händer, något som håller både Mireille och Cat sysselsatta. Medan de jagas av skurkar försöker de knäcka koder och förstå mystiska profetior. En typisk passage låter så här: “Hade inte Nim yrkat på att jag skulle lära mig en del magiska kvadrater? Hade inte Solarin hittat på en ny formel för Springarens gång? Var inte sierskan profetia fullspäckad av talmystik? Hur kunde jag vara så infernaliskt dum att jag inte lade ihop två och två?”

Sakta men säkert pusslar Cat dock ihop sina tvåor och magiska kvadrater. Resan dit är lång, men så är romanen också en riktig tegelsten på nästan 700 sidor – vilket är ett par hundra sidor för mycket för att hålla mitt intresse uppe. Men även om jag gärna hade sluppit några av Nevilles många deckarklyshor och en stor del av all historisk namedropping så medger jag att “De åttas hemlighet” är underhållande läsning. Det är ingen stor litteratur, men är det lättsam och intrigfylld långläsning man vill ha i sommar så fungerar Neville utmärkt.

Annika J Hagström

Textförstoring

De åttas hemlighet

Katherine Neville

Översättning Sune Karlsson i bearbetning av Per Johan Hasselqvist

Bazar

Kommentarer

Boken

Huvudnyheter