En tom framtid
Mikaela Blomqvist läser "Framtiden", en naiv dystopi.
Bildmaterial
Jonas Andersson.
Eric Schüldt.
Framtiden
Eric Schüldt och Jonas Andersson
Ivrig
boken. Eric Schüldt och Jonas Andersson är två vuxna män, den förre är hyfsat uppburen kulturjournalist med eget radioprogram i P1, den senare lektor i medie- och kommunikationsvetenskap.
Det är det dock svårt att tänka sig när man läser deras gemensamma bok Framtiden, för en naivare dystopi har aldrig skrivits.
En ung man vandrar raskt genom århundradena och civilisationen tills han hamnar med sin dator och sin smartphone på ett café på Kocksgatan.
Här stannar han i några kapitel, tills han sedan vandrar vidare in i en pyramid (en minst sagt otymplig symbol för internet och digitaliseringen) dit allt fler människor flyttar.
Där stannar han sedan i ytterligare några kapitel tills han får nog och bryter upp, lämnar pyramiden, vandrar runt med några vänner i vildmarken och eftertänksamt talar om att internet kanske inte var så himla bra trots allt.
Dessa avsnitt interfolieras med korta anekdoter om civilisationer, vilket författarna efterklokt påpekar, som har rasat, till exempel romarriket, samt om teknikens utveckling och dess bräcklighet. Och slutligen förstörs pyramiden/internet av en komet.
Vad vill då Eric Schüldt och Jonas Andersson säga oss med detta?
Ja, en sak är i alla fall klar, någon konstupplevelse har de inte velat ge oss. ”Framtiden” är så illa berättad, så full av floskler och klichéer och så totalt skönhetslös att telefonkatalogen hade varit mer njutbar läsning. Men eftersom huvudsyftet med boken nu inte är att berätta en historia utan snarare att framföra ett budskap hade man möjligen kunnat se genom fingrarna med detta. Om det då inte vore för den genomgående klumpighet med vilken detta budskap förmedlas.
Jag ser inte poängenmed att argumentera mot att internet är en plats och att det som händer där är verkligt genom att metaforiskt göra internet till just en plats där allt händer i verkligheten. Inte heller förstår jag poängen med att argumentera mot en linjär modernistisk historiesyn genom att berätta just en linjär historia.
Men möjligen hade också denna totala felmatchning av form och innehåll varit, om inte acceptabel, så i alla fall uthärdlig om själva innehållet hade varit något värt.
Om här hade funnits en tillstymmelse till analys, en vilja eller förmåga att se maktstrukturer och marknadskrafters roll i utvecklingen eller en diskussion förankrad i den långa civilisationskritiska idétradition som faktiskt finns.
Ja, vad som helst egentligen utöver detta skrala idéinnehåll som med fördel hade kunnat sammanfattas i en 140 tecken lång twitteruppdatering: det har, trots att vi först trodde tvärtom, tråkigt nog visat sig att internet inte är lösningen på alla världens problem.
Tack så mycket för det Eric Schüldt och Jonas Andersson, men det hade det flesta av oss redan räknat ut för länge sedan.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus