Mannen utan egenskaper
Karl Johan Nilsson om Terézia Moras "Alla dagar".
Bildmaterial
Alla dagar
Terézia Mora
Översättning Linda Östergaard
Rámus
boken. I centrum av romanen Alla dagar av den ungerska författaren Terézia Mora, står språkgeniet Abel Nema. Nema är en man som flytande talar tio språk men samtidigt är ständigt vilsen och underligt ihålig. Han befinner sig i livslång exil från sitt hemland som är forna Jugoslavien, ett land som inte längre existerar. ”Den stat han var född i hade delats upp i tre till fem nya stater. Och ingen av dessa tre till fem stater anser sig skyldiga att bevilja en person som honom något medborgarskap”.
Terézia Mora, som snabbt blivit en litterär tungviktare i Tyskland, undersöker i denna romandebut språket, identiteten och den rotlösa människans belägenhet: Hur skapar man en identitet i ett söndrat samhälle? Hur påverkas vi av ursprung och språk?
Abel Nema går ständigt vilse, ikläder sig falska identiteter, tappar bort sig. ”För honom kändes det inte som så lång tid, i själva verket vaknade han bara till, och så var han: där.” Varje vägval är både oöverstigligt och samtidigt likgiltigt. ”Du vet ju ingenting! Vet inget, har inget, är inget, eller?” säger pojken som hjälper Nema till rätta när han till synes planlöst vandrar i natten.
Nema är en svårgripbar figur som ständigt rör sig i periferin och förblir outgrundlig för läsaren, nästan alltid betraktas han genom andras ögon. Han saknar mål. Eller hans mål är grundläggande: att finna en uppehållsort, ett liv med innehåll.
Men han passar inte in någonstans. Hans homosexualitet (även den en överlevnadsstrategi?) är oacceptabel i omgivningens ögon och inte ens hos romerna lyckas han finna någon riktig hemvist. Här finns den europeiska storstadens anonymitet och vinddrivna existenser och de överallt närvarande lagens väktare som när som helst kan be att få se dina papper.
Inte ens hans närmaste vet vem han är. Hans hustru ”kunde känna lukten av främlingskap hos honom.”
Nemas verklighetsuppfattning är vag och händelser återkommer i olika perspektiv och versioner. Denna inneboende osäkerhet gör att allting kan bli föremål för tolkning eller omtolkning.
Människan i exil, liksom språket och dess förhållande till verkligheten och identiteten är några av den europeiska romanens stora teman, och de är grundstenarna även här. Alltsedan modernismen, kanske med början hos Kafkas vilsna figurer, och dess ständiga uppbrott och uppgörelser med traditionen har hemlösheten varit ett europeiskt tema. Lägg till det att det senaste århundradet i vår del av världen tillhör världshistoriens blodigaste. Postmodernismen och det som kommit efteråt har knappast erbjudit någon tröst med ideologiernas död samt en närmast total illusionslöshet och fragmentering. Abel Nema och hans historia är släkt med de stora författarskapen: från Beckett, Camus och Musil till Kertész, Jelinek, Müller, Bachmann.
Känslan av splittring och vilsenhet återkommer även i själva formen, och språket är ett genomgående tema. Språket som lingvistik, språket som konstruktion, en fulländad form utan innehåll. På det sättet är det kongenialt med huvudpersonens belägenhet: språket bortkopplat från verkligheten.
”Vem vet, sa den lille mannen och tittade mot de mörka buskarna, kanske är alla mina meningar, med vilka jag tror att jag bit för bit närmar mig sanningen, ingenting annat än just det: lösa bitar.”
”Alla dagar” är en anekdotrik, myllrande berättelse och bitvis ganska krävande läsning med alla sina skiftande berättare och tidsplan. En mindre hängiven läsare ger nog upp och boken skulle ha vunnit på att tidigare öppna sig mot läsaren. Men för alla som är intresserade av vad som sysselsätter den samtida europeiska litteraturen rekommenderar jag den gärna.
Terézia Mora kommer till bokmässan i Göteborg för att diskutera just exilens villkor och kommer också att samtala med Andrzej Tichý, som skrivit bokens efterord.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus