Äkta vara

Björn Gunnarsson om ungdomsromanen "Antiloper" av debuterande Ester Roxberg.

Det är något förtroendeingivande över en ungdomsboksförfattare som är ung. Kanske har det med autenticitet att göra.

Ester Roxberg är född 1987, och har alltså inte gymnasieåren så långt bakom sig.

I romandebuten Antiloper skildrar hon med intensivt och närvarande språk vänskapen mellan Astrid och Ellen, som båda går väntar på studentens lyckliga dagar. De planerar att resa ut i världen, för hemmastaden Växjö är de innerligt trötta på. Men den tidigare så självständiga och målinriktade Ellen förändras alltmer under den sista gymnasieterminen.

Det som hotar att uppsluka henne är ”ett tomt intet som man aldrig slutar falla i”. Vad Roxberg skildrar är något allmängiltigt, risken för psykisk ohälsa vid övergången till vuxenlivet. Men hon gör det helt ur Astrids perspektiv, en ”indietjej och inte den man tror ska bli rädd för en depression”. Hon sviker Ellen, för att hon inte förstår, inte vill förstå.

Boken blir en djupt sorglig nedräkning, utan anklagelser mot frånvarande föräldrar eller psykiatrin.

Bara skuldkänslor, vanmakt och förtvivlan över en vänskap och ett liv som går förlorat.

Björn Gunnarsson
bjorngunson@hotmail.com