Åter till nollpunkten

Kristian Lundberg om Jasmin Mohamed "I din mun".

Det är i ögonblicksbilderna som Jasmin Mohamed lyckas med konststycket att frysa en värld som tycks rusa fram i sin egen obegriplighet.

Mohamed är född 1962 i staden Ur och debuterade 2005 med diktsamlingen ”Övningar in i ett annat språk” – och vill man använda sig av den ingången så kan man lugnt säga att övningarna har förvandlats till mer expressiva barockliknande vanitasmålningar, där kärleken tycks vara ett enda pulserande hjärta som håller samman både dikten och världen.

I din mun är en fascinerande diktsamling. Den är på en och samma gång både rörelse och stillhet, kärlek och vanmakt om man så vill.

Den räknar ner sig själv till en nollpunkt – också i det att själva pagineringen följer en omvänd ordning, så när boken är färdigläst är man tillbaka på noll. Ursprungsläget. En sluten cirkel. Återkommande ord och bilder varieras med och mot varandra i denna expressiva resa. Men. Det är som sagt i pauserna, i mellanrummen som dikten blir tydlig och klar, som kokande vatten som i nästa sekund blir till is.

Glittrande vatten, bergstoppar

tomater, vin, färsk ost

sardeller, grillade nätter

bländande strandpromenader

rosmarinkryddade legender

och svindel drar ett streck efter en tid

Vi är inne där döden, som du säger,

är en naken sanning

men aldrig egen.

I en av de avslutande eller inledande dikterna, beroende på vilken ordning man följer finner man följande skenbart enkla stycke, som enbart den är värd hela samlingens tyngd:

Jag släpper ut guds tid ur rummet

och hör förlusternas andetag

I dig är jag du

Bortom dig är jag du

Din väntan är också Myntans

Kristian Lundberg