Mellan rastillhörigheterna
Therese Eriksson utnämner Zoë Wicombs roman "Bländad av ljuset" till perfekt mellandagsläsning.
Bildmaterial
Zoë Wicomb.
Bländad av ljuset
Zoë Wicomb
Översättning Meta Ottosson
Bokförlaget Tranan
boken. Sydafrikas 1900-talshistoria har kanske mer än något annat handlat om en sak: etnicitet. Om vikten av att identifiera människors rastillhörighet för att kunna kategorisera och åtskilja dem. Under apartheidregimen betydde indelningen i vit, färgad och svart allt – som det påpekas i baksidestexten till Zoë Wicombs roman Bländad av ljuset. Samtidigt har färgade sydafrikaner, det vill säga människor av blandad härkomst, beroende på hur ljusa eller mörka i hyn de varit, kunnat passera som antingen vita eller svarta. Det har alltså, även under apartheidens värsta år, varit möjligt att kliva över de etniska gränserna och få en ny rasidentitet.
”Det märkliga är att samtidigt som man lagstiftade om rasmässig renhet, ville de vita öka sitt inflytande genom att bli fler och tillät därför en del människor att korsa rasgränsen”, konstaterar Wicomb i en intervju på sajten Intermix. Lagtexterna från 1950- och 60-talet som handlar om vilka som räknas som vita eller inte, och som Wicomb inkorporerat i sin roman, talar genom sina byråkratiska kullerbyttor sitt tydliga språk om hur viktiga dessa helt godtyckliga gränsdragningar faktiskt var. Lag nr 30 från 1950 säger såhär om vem som definieras som vit: ”en person som utseendemässigt omisskännligen är, eller allmänt betraktas som vit, men inbegriper inte en person, som trots att hon omisskännligen utseendemässigt är vit, allmänt betraktad som färgad.”
Är det svårt att ta på allvar? Det var på största allvar.
”Bländad av ljuset” handlar om Marion, en medelålders affärskvinna i dagens Sydafrika som stegvis gräver fram en väl dold familjehemlighet. Eftersom romanen kretsar så mycket kring avslöjandet, vill jag inte röja hemligheten, men man kan i alla fall säga så mycket som att den, liksom romanen i stort, handlar om ras och etnicitet i Sydafrika igår och idag. Marions upptäckter har alltså att göra med människor som av olika skäl och på komplexa vis rör sig mellan rastillhörigheterna.
Marion är en ensam kvinna som driver en framgångsrik resebyrå, och som när hon inte arbetar ser efter sin åldrade far med begynnande demens. Några nära vänner har hon inte, och pojkvännen Geoff håller hon på lagom distans. Men när Marion upptäcker sprickorna i sin egen familjehistoria, börjar världen plötsligt att skälva. Fasaden mot omvärlden går inte längre att upprätthålla, och den som framförallt släpps in i Marions liv är den unga, färgade kvinnan Brenda som är nyanställd på resebyrån. De är aviga mot varandra, men söker ändå varandras sällskap och knyts hårt till varandra av gemensamma upplevelser. ”Bländad av ljuset” fångar vänskaplig intimitet när den är som vackrast. Och när Marion, efter Brendas uppmaning, börjar läsa romaner i vuxen ålder, rämnar det slutligen. Hon läser och gråter, gråter och läser, ända tills det ”känns som om hålet i hennes bröst fylls igen av ord”.
Zoë Wicombs roman är på alla sätt och vis utmärkt. Hennes språk är lika koncentrerat som elegant, hennes karaktärsteckningar lika trovärdiga som skildringen av Sydafrikas komplexa förhållande till etnicitet och raskategorisering. Allra mest är jag förtjust i hur hon med sådan förbluffande lätthet växlar mellan perspektiven – mellan Marion och hennes far, mellan fadern och hans fru, mellan hustrun och hennes mor och så vidare – och hur hon på det viset låter berättelsens då flätas ihop med nuet utan att det någonsin känns sökt.
Meta Ottossons översättning är helt igenom lyckad, inte minst gäller det hur smidigt hon för in alla ord och uttryck på afrikaans i den svenska språkrytmen.
”Bländad av ljuset” är en roman om att upptäcka sig själv och om att se sina medmänniskor, om att söka och finna sin identitet på nytt.
Hur gör man när man uppdagar att allt man någonsin vetat måste revideras? Hur gör man för att finna stabilitet på det gungfly som människolivet utgör?
Detta är alldeles utomordentliga frågor att fundera på när knäcken är slut och julmusten avslagen – Zoë Wicomb är perfekt mellandagsläsning.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus