Deras drömmars stad
Carina Waern om boken "Höganäs från stenålder till millennieskifte".
Bildmaterial
Henrik Ranby.
Höganäs från stenålder till millennieskifte
Del 1 av Höganäs historia
Redaktör Henrik Ranby
Förlag Höganäs kommun
boken. Sverige gick direkt från en aristokratiskt, patriarkalt styrd stat till en socialdemokratisk. Det är kanske därför vi litar på staten även när den säljer ut våra gemensamma tillgångar.
En tanke som får förnyad aktualitet under läsningen av det pinfärska, ambitiösa och nära femhundra sidor långa verket Höganäs från stenålder till millennieskifte, utgiven av Höganäs kommun med anledning av att staden i år firar 75-årsjubileum, och med stadsantikvarie Henrik Ranby som redaktör.
Höganäs var nämligen den första moderna, storskaliga industriorten i Skåne och banbrytande i förhållande till övriga Sverige. De som grundade Höganäsbolaget 1797 – bland andra greve Eric Ruuth, före detta minister i Gustav III:s regering – startade en modern kapitalistisk verksamhet med serieproduktion, marknadsföring, export och nytänkande på en rad sociala och kulturella områden.
Den framgångsrika strategin blev den sociala ingenjörskonsten, uppfunnen i Höganäs redan i början på 1800-talet: enda sättet att få sjömän, fiskare och bönder att gå ner i den skrämmande underjorden och bryta kol var genom att erbjuda tillräckligt många förmåner. Den första allmänt organiserade skolverksamheten i Sverige började i Höganäs på 1820-talet liksom något senare den första yrkesutbildningen för flickor. De första handikapp-, änke- och ålderspensionerna i Sverige infördes i mitten av 1800-talet liksom en rad andra företeelser: personalbostäder, trädgårdstäppor, bruksorkester, personaltidning, fri sjukvård, företagsläkare.
Höganäs var dock ett extremt auktoritärt samhälle och strejkande arbetare svartlistades och fick emigrera till USA.
Ranby har samlat en rad kvalificerade forskare omkring sig och de historiska kapitlen är både välskrivna, informativa och intressanta; stundom kanske för detaljerade. Konsthistorikern Linda Fagerström, kritiker på denna sida, skriver översiktligt om konsten i Höganäs och Christine Hansson om keramiken. Därtill finns ett kapitel vardera om idrotten (Inge Jolfson) och ett om nöjeslivets historia av Anders Wällhed.
Henrik Ranby är noga med att betona att Höganäs historia präglas av patriarkala strukturer och diskuterar i sitt förord olika genusaspekter. Av detta finner jag dock föga i den löpande texten. Så i del två önskar jag mig ett kapitel som tar upp kvinnornas historia.
Kanske skulle också en socialantropolog eller idéhistoriker kunna ge ett mer övergripande perspektiv. Ovanligt många höganäsare har vid sidan om sitt civila yrke haft en karriär som konstnär eller artist – till exempel akrobatgruppen Trio Höganäs som uppträdde på de ledande scenerna i Paris, London, New York och Las Vegas.
Eftersom de kulturella näringarna räknas bli allt viktigare för EU-ländernas BNP kanske den krisande socialdemokratin kan lära sig något här – ur vilka sociala, företagsekonomiska och utbildningsmässiga faktorer springer detta kreativa faktum?
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus