Passion och politik
Johanna Gredfors Ottesen läser James Baldwins kontroversiella "Giovannis rum" från 1956 och hittar en riktigt fin roman.
Giovannis rum
James Baldwin
Översättning Martin Rogberg
Ruin
Boken. James Baldwins kontroversiella roman Giovannis rum, utgiven för första gången 1956, hamnade 1999 på ”The Triangle’s list of 100 best lesbian and gay novels”. Detta står att läsa på baksidestexten till förlaget Ruins nyutgåva av boken, och i bokens yttersta lager återfinner jag en politisk agenda som är både aktuell och angelägen också idag.
För Baldwin klämmer in allt på en gång och låter huvudpersonen David gå i närkamp med så många normer som möjligt: den amerikanska drömmen, heteronormen, klassamhället.
Men under detta lager, vars kritik jag prickar av punkt för punkt, döljer sig en riktigt fin roman. Det är en svart historia med ett skenbart okomplicerat händelseförlopp: amerikanen David reser till Paris, träffar en kvinna och friar till henne. Hon ber om att få resa bort och tänka på saken, och i hennes frånvaro möter David den unge Giovanni.
Under några skälvande, kärleksrusiga månader tumlar de besinningslöst runt i Paris undre värld, bland hallickar och krogar, pissoarer och smutsiga affärer.
Davids tillvaro – såväl före som efter förhållandet med Giovanni – är en ständig balansgång mellan passivitet och desperata handlingar, resignation och lidelse. Hans amerikanska identitet blir en nyckel, ett stycke gripbar verklighet att hålla fast vid i ett tillstånd där hans handlingar innebär ständiga konflikter och kollisioner mellan sexualitet och klasstillhörighet.
Men också den amerikanska drömmen driver in honom i en mycket smal fålla av konventioner och uttalade och outtalade krav. Lyckan är och förblir en utopi och en omöjlighet.
Ändå blir Davids amerikanska identitet i någon mån hans räddning, för det är Giovanni, inte David, som är offret i denna historia. En hudlös ung man på samhällets botten som ger sig hän åt passionen, och förgörs i dess svallvågor. Men Giovanni som person kommer aldrig riktigt till sin rätt, utan hans leverne och död utgör ett exempel: de är en skildring av och ett lustmord på den svage, en konsekvens av förtryckarsamhället.
”Giovannis rum” är en berättelse om förtryck. Ibland blir den nästan mekanisk, men Baldwin lyckas oftast balansera mellan politisk angelägenhet och en poetisk skildring av passion.
Det är en roman fylld av melankoli och förtvivlan, där rika, vita män lever ut sina lustar, där unga, fattiga män behandlas som kreatur – och där någon hamnar någonstans däremellan.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus