Småstadens fasa
Crister Enander läser Stephen Kings "Under Kupolen".
Bildmaterial
Stephen King.
Under Kupolen
Stephen King
Översättning Anders Bellis
Bra Böcker
boken. Under lång tid fanns ett stort förakt för Stephen King och vad han med obruten och snudd på ofattbar produktivitet skrev. Varje gång man skulle skriva om någon av hans böcker tvingades man göra det i en form av motvind. Han var inte fin. Han hörde inte till. Han kunde inte utan långrandiga förklaringar och utläggningar accepteras som en författare av betydelse. Stephen Kings försäljningssiffror dömde honom till en tillvaro bland kiosklitteraturens sjabbiga företrädare. Hans popularitet blev ett kastmärke bland de finlitterära företrädarna.
Att han dessutom var fräck och respektlös nog att blanda in övernaturliga inslag i sina romaner bara bekräftade, likt en sista spik i kistan, hans låga status och totala vulgaritet. Det tycks mig som om denna nedvärderande syn envist bitit sig fast. Han förblir något av en paria, märkt av sina försäljningssiffror.
De senaste femton åren har Stephen Kings författarskap genomgått ganska drastiska förändringar. Kanske tydligaste med hans förra roman, den gripande och litterärt fullödiga ”Liseys berättelse”. Rent allmänt har motivkretsen blivit en annan, mer renodlat realistisk, mer existentiellt reflekterande. De problem han belyser och behandlar vittnar om en mer uttalad social medvetenhet, även om krämarsamhällets girighet – gärna fångat och speglat i den amerikanska småstadens intoleranta inställning – alltid har varit ett tema.
Med den nya Under Kupolen, ett vidunder till roman på tolvhundra sidor, demonstrerar Stephen King ånyo sitt mästerskap som obarmhärtig skildrare och demaskerare av den amerikanska småstadsmentaliteten.
Det litterära grepp som Stephen King använder är klassiskt. En oväntad händelse ändrar i ett slag de förutsättningarna som lyckats vidmakthålla någon form av balans mellan det destruktiva och danande, det döda och levande. När förändringen inträffar bryts normaliteten ner, den krackelerar liksom de fasader och masker många medvetet valt att dölja sig och sina hemligheter bakom.
I ”Under Kupolen” är omställningen minst sagt drastisk. Som så många gånger tidigare utspelar sig även denna Kingroman uppe i de täta skogarnas och de många sjöarnas Maine, närmare bestämt är det den lilla orten Chester’s Mill som hemsöks. Invånarnas antal är tvåtusen arma själar men under somrarna stiger det ända upp till femtontusen.
Men nu är det tidig höst, det är oktober månad. Plötsligt är det som om hela byn hamnar under en gigantisk glaskupa. Ett propellerflygplan kör in och kraschar i den osynliga väggen. Ett murmeldjur och en fågelskrämma klyvs i två delar. En kvinnas förlorar en halv arm som hon höll utsträckt där kupolen skar av orten exakt längs med dess stadsgräns. Polismästare Perkins pacemaker bokstavligen exploderar när han försöker röra vid den osynliga barriären.
Då Stephen King inte är det minsta ängslig inför att leka med klichéer eller att återanvända stereotypa karaktärer – även om han ofta på ett nästan obegripligt sätt lyckas avlocka nya innebörder ur de slitnaste av schabloner – så finns det självfallet en främling i byn.
Dale Barbara är, efter ett ordentligt slagsmål några kvällar tidigare, just denna dag på väg att lämna Chester’s Mill bakom sig. I de flesta av lokalinvånarnas ögon är Barbie – som han kallas – inte mycket mer än en lösdrivare och trashank som fått arbete som kock på Sweetbriar Rose. Snart visar det sig att han själv begärt avsked från det militära – där han var kapten – efter ett par turer till krigets Irak.
Barbie är en av denna gigantiska berättelses hjältar. En annan är den skarpsinniga och lätt cyniska redaktören och journalisten Julia Shumway som driver byns tidning ”The Democrat” vilken utkommer varje onsdag.
Återigen visar Stephen King att han är en mästare på att sakta och självfallet med en krypande spänning klä av människor deras masker och flik för flik visa fram deras sanna jag, som nogsamt dolts under lång tid för omgivningen. Han visar upp den falska idyllens inferno i all dess frånstötande prakt. Den alltid lika artiga, brett leende och tillmötesgående grannen är – ryckt ur den sociala kontrollens hämningar – utan minsta tvekan beredd att bita strupen av sin bästa vän för att uppnå sina mål. När maskerna väl faller finns ingen återvändo, där hyckleriet avslöjats finns det många monster i människoskepnad.
I Stephen Kings diktade världar handlar det ofta om ren överlevnad. Därigenom – genom dödens direkta närhet – ställs också människornas liv på sin spets. De tvingas, vare sig de vill eller inte, visa av vilket virke de är gjorda.
Spänningen i ”Under Kupolen” kan ingen klaga över. Tempot är rent furiöst, närmast maniskt uppdrivet som ville King visa att han fortfarande – trots att han snart uppnår pensionsålder – är det gastkramande eposets mästare i modern tid. Det lyckas han förvisso med, även om jag stundtals tycker att han tar i litet väl mycket, blandar in alltför stora skeenden som går ut över det som är hans verkliga styrka: skildrandet av människorna och livet i den typiska amerikanska småstaden.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus