I hela skalan
Ann Lingebrandt läser Nina Cassians diktsamling "Kontinuum" och antologin "Om jag inte får tala med någon nu – 27 poeter från Rumänien".
Kontinuum
Nina Cassian
Översättning Dan Shafran
Tranan
Om jag inte får tala med någon nu – 27 poeter från Rumänien
Redaktörer Eva Leonte och Dan Shafran
Översättning Dan Shafran, Inger Johanson, Görgen Antonsson, Jeana Jarlsbo med flera
Tranan
boken. Nina Cassian lovar att dö med stil. Det är med ålderns rä]tt den rumänska poeten, sedan ett par decennier tillbaka bosatt i New York, avger detta löfte i en dikt: född 1924 skriver hon om de blågröna fläckarna av förruttnelse på fingrarna och förberedelserna inför det ”sista ridåfallet”. Ändå vilar ingen tung sorg över dikterna i diktsamlingen Kontinuum, vars avslutande svit fått titeln ”Final”. Syrligt och med svart humor skriver hon om hur hon missar döden och istället tvingas inventera det pågående livet.
Nej, även om mycket kretsar kring åldrande och förfall saknas förruttnelsefläckar i Cassians sena poesi. Vasstungade rannsakningar samsas med charmerande betraktelser över tillvaron och bildspråket är färgstarkt, underfundigt, överrumplande.
Ett urval av Cassian återfinns också i antologin Om jag inte får tala om någon nu, som publicerades samtidigt som ”Kontinuum”.
Här presenteras vi för inte mindre än 27 rumänska poeter i hela skalan av åldrar – den yngsta är född 1983. Boken utgör en fyllig provkarta över poesin i dagens Rumänien och berättar mer om variationen än om trender och tendenser.
Några av namnen är välkända, som Mircea Cartarescu och Gabriela Melinescu, men de flesta är för mig helt nya bekantskaper. Jag fastnar särskilt för de stränga mörka klangerna hos Ileana Malancoioiu, Ioan Es Pops nattsvarta visioner och Ioana Nicolaies prosalyriska skildring av en graviditet.
Ungefär halva boken har en särskild tillkomsthistoria: på återkommande workshops har yngre svenska poeter mött rumänska kollegor för ömsesidig översättning – det gör antologin till ett exempel på kulturutbyte lika mycket som en orientering i den rumänska samtidspoesin.
Ida Börjel har till exempel tolkat Elena Vladareanus sprakande samhällskritiska konfrontationer:
i varje vanvårdat gatubarn
finns en bit av mig
i varje hungrig jagad hund
finns en bit av mig
i berusade män fulla av spya
i modiga män av vårt folk
som stinker av urin ruttenhet och skräck
där är jag och mitt namn
är rumänien.
Med sitt generösa urval ger Om jag inte får tala med någon nu en fängslande inblick i ett litteraturklimat som inte alls liknar det svenska.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus