Moderspassionen
Ann Lingebrandt om "Allt detta tillhör mig" av Petra Hulová.
Bildmaterial
Petra Hulová.
Allt detta tillhör mig
Petra Hulová
Översättning Sophie Sköld
Rámus
Utkommer i dag
boken. Diagnosen moderspassion gavs en gång i tiden för en rad åkommor och lidanden kopplade till kvinnokroppen, allt från förlossningspsykos till underlivsbesvär, och i vissa fall rentav dödliga.
När Majgull Axelsson lånade begreppet till titel på sin senaste roman utvidgade hon dess betydelse till att handla om moderskapets smärta i allmänhet och om banden mellan mor och dotter i synnerhet.
Det var en berättelse om arvet som förs vidare från generation till generation, skam som präntas in, havererade drömmar om att ens barn ska få det bästa tänkbara liv.
En mongolisk version av ”Moderspassion” är Allt detta tillhör mig, den tjeckiska författaren Petra Hulovás första roman.
Också här kämpar kvinnor för döttrar som vänder dem ryggen, också här trasslar mödrar in sig i lögner och upptäcker hur svårt det är att tvätta bort stämpeln från ursprunget.
De hägrande drömmarna om något annat och bättre visar sig vara endast drömmar.
Om det Sverige Axelsson målar upp alltjämt är ett manssamhälle där den kvinna som inte håller på sig lätt blir ett offer är den mongoliska verkligheten betydligt tuffare och möjligheterna långt mer begränsade.
I ”Allt detta tillhör mig” möter vi tre generationer kvinnor som försöker hitta en egen väg till lycka bland alkoholiserade makar, fäder som inte drar sig för incest och våldsbenägna torskar.
Det är en snäv och vinglig väg, full av fallgropar, och den som inte tar första bästa chans att skaffa sig en make riskerar att sluta på bordell.
Författaren låter perspektivet växla mellan tre systrar, deras mor och hennes dotterdotter, kvinnor utsatta för rasism och sexism i brytningspunkten mellan tradition och modernitet, land och stad.
Kärvt men utan att moralisera målar Hulovà upp en värld med skriande brist på skönhet och ömhet.
De fettosande gererna − jurtorna − på den dammiga stäppen, Ulan Bators spruckna asfalt och sovjetiska hyreskaserner, förhållanden fattiga på ord och förståelse.
Man kan förvånas över att en författare från Tjeckien – som inte var mer än 23 år gammal när boken kom ut – lyckas skildra denna främmande miljö så övertygande, särskilt med de skiftande jagberättarnas inifrånblick.
Ett av de knep Hulovà tar till för att öka autenticiteten är att späcka språket med mongoliska uttryck som får stå oöversatta och oförklarade.
Bara på de första sidorna möter man begrepp som erliits, somon, chalch, deel, ajmak, vars betydelse först så småningom framgår.
Det ger en exotisk krydda åt den lediga vardagsprosan, som översättaren Sophie Sköld fint överfört till svenska.
Men det är förstås betydligt mer än ett stilistiskt knep som gör berättelsen så stark och engagerande.
Det är hur författaren fångar relationerna, de skavande, pinande och oersättliga familjebanden, och gestaltar den allmänmänskliga längtan efter gemenskap och lycka.
Och inte minst hur hon skildrar den smärtsamma moderspassionen, en obesvarad kärlek som hugger likt en kniv i bröstet.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus