Absolut närvaro
Maria Hamberg är förtjust i Göran Moldéns "Lögnarens ögon".
Bildmaterial
Göran Moldén.
Lögnarens ögon
Göran Moldén
Norstedts
Utkommer i dag
boken. Det är absolut tonträff i Göran Moldéns nya roman. Redan i första meningen fångar han läsarens uppmärksamhet och man känner att här gäller det att skärpa sig, och läsa långsamt.
Lögnarens ögon handlar om Inger som just blivit änka efter konstnären Jim Wahlström. De har varit gifta i drygt trettio år, och sorgen gör Inger både hudlös och avskärmad. Men det värsta är att hon efter begravningen hittar morbida teckningar i ateljén. Bilderna föreställer kroppar i olika stadier av förruttnelse, tecknade med en skicklighet som hon inte visste att hennes man ägde.
Han var ju ingen framstående konstnär, hade aldrig sålt särskilt mycket och inte haft en utställning de senaste tio åren. Det var alltid hon som försörjt honom.
När Inger hittar teckningarna är det som om allt ifrågasätts. Hade hon då inte alls känt honom? Hur hade han kunnat vara så upptagen av dessa fantasier när hon inget vetat? Hade de inte varit lyckliga? Och om han inte var den hon trott, vem var då hon själv? Hon tappar fullständigt fotfästet.
Göran Moldén gestaltar Ingers sorgeprocess och tvivel med en närmast fysisk inlevelse. Mannens frånvaro blir till ett svart hål, den suger ut allt. Till slut är det bara sorgen och förlusten av honom som finns kvar. Själv slutar hon existera.
”Hon kunde fokusera blicken var som helst och bara en av alla dessa fokuseringar gjorde henne till Inger Wahlström. Resten löste upp henne.”
”Känslan var mycket tydlig: hon föll lodrätt genom sängen och golvet och marken under huset, och hon kunde inte sluta falla för det fanns ingenting där som tog emot. Hon virvlade i en tom rymd. Hon grep desperat omkring sig efter vad som helst som kunde hålla henne kvar, minnen och tankar och smaken av ängssyra, men allt hon fick tag i löstes upp och blev till ingenting.”
Romanen har också ett samhällskritiskt drag, familjens vänner tillhör det skikt som haft framtiden utstakad från början. Som alltid vetat att de skulle bli lyckade och välbärgade individer, och som lyckas.
Till vilket pris som helst. Detta har Moldén byggt ihop med handlingen på ett väldigt intrikat sätt. Inget styrs av ödet, men väl av klasstillhörighet och pengar.
"Lögnarens ögon" är Göran Moldéns andra roman efter debuten med "Fågelskådaren" från 2006. Men han kan verkligen skriva.
Det var längesedan jag läste en roman med sådan absolut närvaro. Tror knappt att det finns några transportsträckor, allt andas och vibrerar.
Ingers sorg är infernaliskt nära skildrad, den drabbar och fortsätter drabba långt efter att jag lagt ifrån mig boken.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus