Övningar i uppmärksamhet
Ann Lingebrandt om Magnus William-Olssons essäbok "Läsningen föregår skriften".
Läsningen föregår skriften
Poesins aktualitet
Magnus William-Olsson
Ariel Litterär kritik
boken. Varför ska du egentligen läsa den här artikeln? Är den värd de minuter du kommer att ägna åt den?
Kanske skummar du först igenom texten för att se om den innehåller någon information av värde.
Kanske väljer du sedan att hoppa vidare till nöjessidan. Eller vänder kanske tillbaka, för att du fastnade för någon formulering eller här fanns en tankegång som berörde dig.
Sådana överväganden tvingas vi ständigt till i informationssamhället. Förmågan att prioritera är livsviktig om vi inte ska drunkna i överflödet av budskap som slår emot oss. En uppmärksamhetskris, kallar Magnus William-Olsson detta moderna tillstånd i essäsamlingen Läsningen föregår skriften.
Vad är värt att lägga tid på? Att läsa hundra böcker eller en bok hundra gånger?
William-Olsson skriver om poesi och när det gäller litterär text av det slaget kan man bara glömma att scanna av sidorna snabbt och effektivt: ”diktandets konst består i allt väsentligt i att öva uppmärksamheten”, konstaterar han – och beger sig därefter in i ett långt resonemang om vad uppmärksamhet egentligen är. Att både medvetet sträcka sig emot, ta del i, och omedvetet förhålla sig öppen, ta emot.
Bokens grundtanke är det som titeln slår fast: läsningen föregår skriften.
Det innebär att en dikt – eller snarare, med William-Olssons förtjusning för det pretentiösa, en Dikt – realiseras först när någon läser den, att det är reaktionen som är det väsentliga.
Ögonblicket när ”ett litterärt verk plötsligt börjar verka” och dikten blir levande – det är vad William-Olsson menar med undertiteln ”poesins aktualitet”. I tio essäer närmar han sig ämnet från olika håll och med stöd från tänkare som Aristoteles, Augustinus, Wittgenstein och Agamben.
Inte minst intresserar sig William-Olsson för hur kroppen påverkas av läsningen, hur dikten tar hela varelsen i anspråk: poesin är en ”kroppslig språkpraktik.”
Det handlar inte bara om att känna rytmen i lemmarna och stampa takten, utan vi har också friheten att blunda, att skapa avbrott i texten eller forma våra alldeles egna poetiska landskap.
Magnus William-Olsson är själv en skribent som kräver långsam läsning.
Ja, ofta till och med omläsning. Men även om hans essäer då och då snårar in sig återför han oftast sina teoretiska resonemang till vardagssituationer och knyter elegant ihop tankegångarna med egna erfarenheter.
Hans bok ger inte bara förslag till nya sätt att tänka kring läsning utan framförallt en möjlighet att öva uppmärksamheten.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus