Vårdslös lek med dockor
Ida Säll läser Alan Bennetts förment komiska bok "SNUSK – två osedliga berättelser" men blir ledsen istället.
Bildmaterial
SNUSK – två osedliga berättelser
Alan Bennett
Översättning Lars Ryding
Ordfront förlag
boken. Jag brukar undvika det som beskrivs som komiskt. Det gäller både böcker och film, även tv-program. Konst, däremot, talar man sällan om som rolig, även om den är det. Snarare än att jag skulle sakna humor, handlar det om den nedslående känslan av att de här flabbande kultur- eller underhållningsyttringarna är i total avsaknad av just det. Att man i någon slags långt gången desperation försökt täcka över ett slukhål av total tomhet för att undvika att själv falla däri.
Jag såg ”Sommaren med Göran” i somras på en färja till Gotland. Aldrig tidigare hade havet känts så stort och svart och lockande. Samma leda känner jag av talkshowen Robins, Grotesco och ”Humor godkänd av staten” i SVT, all humor som någonsin producerats av tv4 samt bob hunds senaste skivomslag. (”JAG HAR INGEN OMSLAGSIDÉ SORRY, /MARTIN”).
Ni har ångest, vill jag svara dem, och det är okej. Men våga ta ansvar för den och gör någonting på riktigt, istället för att ta på den i en löjlig hatt och skyffla över allt i mitt knä.
Det här är förstås en orättvist resonemang, det finns såklart även det som vill vara roligt, och lyckas. Då och då försöker jag se ett avsnitt av NBC-serien "Parks and Recreation", främst för att stegvis försöka återvinna mitt förtroende för komedi. Det går långsamt, men förhoppningsvis framåt.
I övrigt har jag förstått att den bästa humorn ska vara brittisk, precis som Alan Bennett – prisbelönt dramatiker och författare född i Leeds. ”Drottningen vänder blad” kom på svenska 2008 och såldes i 22000 exemplar. SNUSK – två osedliga berättelser, sägs i pressmaterialet berätta med ”fnissig finess som kan få vem som helst att drömma sig bort”.
Mrs Donaldson är i medelåldern och nybliven änka. Hon har nyligen börjat jobba extra som övningspatient för läkarstudenter. Ett slags betalt rollspel alltså, där hon tilldelas symtom av den undervisande läkaren, som eleverna sedan får förhöra sig om, försöka ställa en diagnos. Och plötsligt märker mrs Donaldson hur hon på sin nya arbetsplats får den uppmärksamhet hon under många år saknat.
Men ekonomin är fortfarande ansträngd, och mrs Donaldson beslutar sig för att hyra ut ett rum i huset åt ett ungt, studerande par. Även dessa har dock kort med pengar, och i slutet av månaden förslår de därför att betalningen av hyran ska ske, som de säger, ”i natura”. Varpå ett voyeuristiskt kammarspel inleds, där mrs Donaldson tilldelas rollen som betraktare.
”Mrs Donaldson blommar upp” är den första av bokens två berättelser vilka tillsammans säkert lyckas utmärkt med vad den tänkt ta sig för – att vara en just fnissig och lättläst skildring av engelska medelklassfamiljer med fasader som rämnar, hektiska förväxlingar och utomäktenskapliga samkväm beskrivna som ”kuckeliku”.
Men hur ska jag kunna bry mig ett dyft om ”SNUSK” när allt förtäljs ur en uråldrigt överlägsen och allvetande position, där berättaren försöker förklä sitt människoförakt som ömhet, som ekivok och ohämmad humor.
Allting sker ovanifrån, som i en vårdslös lek med dockor. Föraktet inför mrs Donaldson och hennes åldrande kropp, de där pantade studenterna.
Det gör mig bara ledsen.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus