Roligt och respektlöst
Karl Johan Nilsson läser Erik Anderssons roliga och inspirerade "Dag ut och dag in med en dag i Dublin" om översättningsarbetet med James Joyces "Ulysses".
Dag ut och dag in med en dag i Dublin
Erik Andersson
Albert Bonniers Förlag
Utkommer i dag
boken. Den dag i Dublin som åsyftas i boktiteln Dag ut och dag in med en dag i Dublin av Erik Andersson är förstås den 16 juni 1904, det klassiska datum i alter egot Dedalus och herr och fru Blooms liv då James Joyce roman ”Ulysses” utspelar sig.
Dag ut och dag in är tiden som Erik Andersson lagt ner på den övermänskliga uppgiften att översätta samma roman till svenska. Detta är alltså inte en ännu en läshandbok till ”Ulysses”, utan en bok om att översätta i allmänhet och Joyce i synnerhet.
Andersson har tidigare översatt ett femtiotal titlar till svenska och har, förutom essäer, skrivit en handfull skönlitterära verk, men är i breda kretsar nog mest känd för att ha översatt trilogin om ”Ringarnas herre”, till vilken han också gav ut en liknande översättardagbok.
Det är inte problemfritt att ge sig i kast med denna en av modernismens största klassiker som inte sällan får stå som sinnebild för boken som alla känner till men som ingen har läst. Andersson närmar sig respektlöst och opretentiöst den store mästaren. Här finns även ett stort mått av egensinnig humor.
Med gott humör tar sig översättaren an romanens första sida men blir snart varse svårigheterna. ”Ulysses” är en roman som liknar Mandelbrots fraktaler, ju närmare man tittar desto mer kompliceras allting och blir snabbt oöverskådligt.
Andersson gruvar sig inför de första mötena med poesin som Joyce sprängt in i sin således bitvis uppbrutna prosa, och han leker med tanken att försöka fuska undan den för att komma vidare, men inser snabbt att nästa olösliga problem dyker upp bara några rader senare.
Här finns också mer än ett halvsekels forskning att ta hänsyn till. Minsta ordvändning i romanen omges av olika spekulationer och tolkningar och som översättare är Andersson tvingad att hitta en balans.
Han understryker att även en översättning är en tolkning: att översätta är att läsa, och det är också med självklarhet till Joyce text han vänder sig. Men det måste också vara en läsning som i någon mening är trogen verket – ”en sorts verkets idé som alla alternativ måste prövas mot”.
Andersson bjuder på en medryckande och inspirerande läsglädje och äkta kärlek till litteraturen, även om han erkänner sig sympatisera med både Joyces beundrare och belackare, något som framstår som helt naturligt under ett arbete som detta.
Alla som någon gång har skrivit en skönlitterär text vet att varje nytt ord har kraft att förändra betydelsen av alla de tidigare. Och ändå är det läsaren som har sista ordet. Läsaren är författarens bästa vän. Och värsta fiende. ”Mot läsaren kämpar författaren förgäves”, konstaterar Andersson lakoniskt och lotsar sina läsare förbi översättarvardagens blindskär: trohet mot originalet, skillnaden mellan modernisering och översättning, förhållandet mellan dikt och fakta, musikalitet och rytm, ord med dubbelbetydelser, forskningen och dess tolkningar alternativt övertolkningar, påhittade ord, inkastade ord utan förklarande sammanhang, dolda eller synliga citat – och så vidare.
Ödmjukheten och det smittande goda humöret är, förutom en förrädiskt lätt stil som påminner om Olof Lagercrantz, det som stannar kvar. Erik Anderssons bok är spännande, underhållande och inspirerande bortom bra och dåligt!
Andersson låter oss ta del av sitt stora yrkeskunnande, men också det stora kunskapssökande översättandet av en roman innebär om man vill göra den rättvisa. Och ändå är översättaren dömd att misslyckas. ”Om det inte blev en bra översättning: vad blev det då istället?” frågar sig författaren, vilket i sin tur är en kongenial utgångspunkt för varje översättare av skönlitteratur.
”Dag ut och dag in med en dag i Dublin” är en bok jag varmt rekommenderar alla som inte trodde de var intresserade av översättning. Och alla andra!







Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus