Vägen framåt är bakåt
Emil Schön om David Jonstads bok "Kollaps – livet vid civilisationens slut".
Bildmaterial
Kollaps – livet vid civilisationens slut
David Jonstad
Ordfront
boken. Det låter inte särskilt muntert det där: att vår civilisationen skulle vara förutbestämd att rasa samman. Paradoxalt nog är David Jonstads Kollaps en ganska hoppfull bok.
Åtminstone för den läsare som någon gång känt en aning, eller en oro, att det här samhällsbygget med miljöförstöring, oljetopp och ekonomisk huliganism nog inte kan bli hur långvarigt som helst.
Jonstad är tvärsäker på att det rasar och han vet varför. Han lutar sig på amerikanske antropologen Joseph Tainter som driver tesen att det är samhällens ökande komplexitet och specialisering som till slut leder till deras fall.
Jonstad exemplifierar med Romarriket och mayakulturen. I början leder specialisering till stora effektivitetsvinster, men i takt med att systemet stöter på problem adderas nya lager av komplexitet till samhällsbygget och gör det allt mer oflexibelt, dyrt i drift och sårbart. Till synes mäktigt kan det då inte längre stå emot en yttre påfrestning så som ett ändrat klimat, eller i Romarrikets fall en germansk invasion.
Historien erbjuder få exempel på samhällen som på ett organiserat sätt sänkt komplexiteten. Det Bysantinska riket på 600-talet är ett. Kuba efter Sovjetunionens kollaps ett annat. När Sovjetoljan försvann ställde Kuba – som tidigare baserat hela sin ekonomi på sockerexport – till ett delvis avmekaniserat ekologiskt jordbruk.
David Jonstad ser inte att dagens globala by skulle ha lärt sig något av historien. Vi adderar lager på lager av komplexitet, datorisering, byråkrati och specialisering till vårt globala handelssystem, vårt ekonomiska system och vår administration. Dubais allt högre skyskrapor jämförs med statyerna som restes på Påskön.
David Jonstad är verkligen frälst på Tainters teori. Liksom i hans förra bok ”Vår beskärda del”, där han agiterade för ett införande av individuell koldioxidransonering, avfärdar han eventuella invändningar mot huvudspåret högst flyktigt.
Till exempel har flera av historiens högkulturer backat vid perioder av förändrat klimat eftersom förutsättningarna för matförsörjningen försämrats. Jonstad skulle nog svara att ett förändrat klimat är en av flera sorters påfrestningar som ett ”moget” komplext system inte tål.
Men är det då inte snarare komplexiteten i matförsörjningen som är det centrala? Vikingarna bodde en period under den varma medeltiden på Grönland. När isen lade sig igen försvann de.
Berodde det på att deras samhälle var för komplext? Snarare satt de väl fast i kulturella föreställningar som gjorde att de inte förmådde lära sig av hur inuitgrannarna levde och försörjde sig. Tainters teorier är rimliga, men i sin renodlade elegans riskerar de att skymma andra förklaringar.
Bokens determinism till trots är dess stora styrka hur den gör en civilisations nedgång greppbar. Glöm armageddon, eldklot och apokalypsens fyra ryttare!
Jonstad beskriver hur samhället, kan förväntas backa, gradvis och oregelbundet, till en lägre komplexitetsnivå.
Ett globalt system för matförsörjning blir i högre grad lokalt. Inte av ideologisk övertygelse, utan på grund av krass ekonomi.
Fler människor måste ägna sig åt matproduktion, när tillgång till insatsvaror som kräver ett globalt handelssystem stryps. Beslutsfattande decentraliseras. I allra bästa fall upplever vi kollapsen som ett: ”Det var bättre förr”. Onekligen trösterikt. Undergången blir mer hanterbar såväl intellektuellt som känslomässigt.
Jonstad spanar på vår samtid och ser hur systemet hackar, blir allt mer sårbart och hur enkelheten tar över. Tätare finanskriser, fraktfartygen som av kostnadsskäl redan sänkt marschfarten från 25 till 12 knop, härdsmältorna i Fukushima som orsakade stopp i bilindustrins komponentflöde i flera veckor.
Den svenska sårbarheten i att ransoneringsberedskapen avvecklades efter EU-inträdet då den ansågs vara ett handelshinder. Nu ska ett komplext frihandelssystem säkra matförsörjningen i händelse av kris.
Min egen favoritspaning i ämnet är USA:s önskan att världen avskaffar skottsekunderna. De sekunder som då och då behöver skjutas till för att tiden ska överensstämma med jordens rotation är visst för dyra att implementera i avancerade digitala system.
En föraning om en återgång till enklare tider.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus