Spela roll
Elin Grelsson läser engagerat nya numret av tidskriften Glänta - tema engagemang.
Bildmaterial
Glänta
3-4.11
tidskriften. Jag läser nya numret av Glänta med temat ”engagemang” kombinerat med små pauser av sociala medier och avbetande i RSS-läsaren.
Flödet av engagemang pågår oavbrutet. Nu har sju vänner i min Facebookfeed delat bilden på Fredrik Reinfeldt som säger åt ett arkeologiskt skelett att det måste jobba, i protest mot höjd pensionsålder. Fniss fniss.
Nu länkar någon till ett upprop mot att Rebecca & Fiona ska spela på Berns, som brutit mot arbetsrätten. Skulle inte de vara politiska?
Nu hotar någon med att avfölja och blocka någon annan på Twitter för att diskussionen har nått en låg nivå.
Ju längre jag kommer i Gläntaläsningen, desto mer absurt ter sig flödet.
Medan den globala ekonomin och ekologin kraschar och Europas demokrati byts ut till ett överstatligt teknokratiprojekt försöker vi närmast desperat hålla fast vid bilden av oss själva som engagerade individer som spelar roll. Engagemanget är numera ett individuellt identitetsprojekt, ja genom själva engagemanget blir vi subjekt. Jag konsumerar rätt varor, alltså bidrar jag till en bättre värld. Jag umgås mest med likasinnade, alltså deltar jag i en kollektiv strävan efter förändring. Jag tycker, alltså finns jag.
Glänta skärskådar den självbilden och begreppet ”engagemang”. Vad räknas som engagemang? Faddergalor (briljant transkriberat av Johan Strandahl i en skräckinjagande belysning av dess meningslöshet), kungahusets välgörenhet, namnunderskrifter på listor eller Facebookgrupper? Vad hände med folkrörelserna, föreningslivet och gemenskapen? Svaren är brokiga, djupgående, välskrivna och inte sällan smärtsamma.
Medelklassen är generellt usel på att uppmärksamma sin ytterst privilegierade situation. Men frågan är om vi inte är ännu sämre på att se vår egen maktlöshet. ”Det avgörande problemet är blindheten för den egna maktlösheten: man tar för givet att revolution är något alla kan göra, överallt, när som helst… Resultatet är en narcissistisk pseudoaktivism, en radikal fernissa på business-as-usual – den verkliga cynismen”, som Anders Johansson skriver i sin essä "Till tumrullandets försvar".
Maktlöshet är inte samma sak som maktposition.
Även den som befinner sig i en välbeställd sits, med högt ekonomiskt, kulturellt och statusmässigt kapital är i någon mån maktlös inför större politiska skeenden. Kanske är det den ångesten som vi försöker jaga bort med våra likes? Att se sin egen maktlöshet är ett plågsamt projekt.
Vi vill ju så förtvivlat gärna att vad vi gör, säger och engagerar oss i ska spela någon roll.
Det är paradoxalt att ett nummer med tema engagemang ger känslan av maktlöshet och att just den känslan kan inbegripa en sorts hopp.
Genom att våga snudda vid känslan av att vi inte är unika snöflingor vars ställningstaganden utgör någon skillnad kan något annat börja gro.
Vi kan bygga nya förbund, skapa andra lojaliteter, som Nina Björk efterfrågar i texten "Förlovad med känsla".
I stället för att se sitt förbund med Facebookvännen som delat samma text om papperslösas situation, se sitt förbund med de papperslösa. Bli lojal med de föräldrar i Grekland som tvingas lämna bort sina egna barn, när de inte längre har råd med mat och kläder åt dem.
Känna samhörighet med den undersköterska vars rygg och nacke slits ut på för långa arbetspass eller de flyktingar som dör på vägen in i Europa.
Att abdikera från tron på sig själv som betydelsefull kan vara första steget i att bygga bredare allianser, våga drömma, forma utopier i stället för att ständigt fångas i samtidsloopen.
Kanske krävs det ett erkännande av den egna maktlösheten för att man ska orka lyfta blicken, ut i de större sammanhangen. Ja, kanske är det precis som Slavoj Žižek säger i ett citat i Anders Johanssons essä:
”Hotet i dag är inte passivitet, utan pseudoaktivitet, längtan efter att vara ”aktiv”, att ”delta”, att maskera intigheten i det som pågår. Folk inbegriper hela tiden, ”gör något”; akademiker deltar i meningslösa debatter och så vidare. Det verkligt svåra är att backa, att dra sig tillbaka.”
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus