Dödens sekunder
Anna Ringberg om Arash Hejazis "47 sekunder – En berättelse om Irans förlorade generation".
Bildmaterial
Arash Hejazi.
47 sekunder – En berättelse om Irans förlorade generation
Arash Hejazi
Översättning Per Holmer
Albert Bonniers Förlag
boken. Namnet Neda leder för många tankarna till ett videoklipp från 2009: En ung kvinna ligger på gatan och medan blodet forsar ur hennes näsa och mun tittar hon in i betraktarens ögon. Efter 47 sekunder är hon död.
Kvinnan hette Neda Agha Soltan, var filosofistudent och sköts till döds i Teheran lördagen den 20 juni 2009.
Händelsen filmades med en mobiltelefon, klippet nådde internationella nyhetsredaktioner och spriddes snabbt via Youtube och sociala medier.
Snart kände människor över hela världen till Nedas öde. Hennes ansikte och namn blev symboler för den gröna frihetsrörelsen. Under flera dagar hade hundratusentals iranier fyllt gatorna för att protestera mot ett presidentval som betraktades som riggat och mot Ahmadinejads fortsatta styre.
I klippet syns också en läkare och råkar stå i närheten när Neda plötsligt faller till marken, skjuten i bröstet, och som försöker stoppa blodflödet och rädda hennes liv.
Läkaren heter Arash Hejazi och har skrivit 47 sekunder – En berättelse om Irans förlorade generation.
Boken är en självbiografi på samma gång som en skildring av Irans moderna historia, med fokus på det islamiska tyrannväldets födelse och hur det varit att växa upp i dess klor.
Den förlorande generationen som undertiteln syftar på är Hejazis egen, de som var mellan sju och femton år vid tiden för den islamiska revolutionen 1979. Efter shahens fall och Khomeinis maktövertagande fick de se sina föräldrars, släktingars och grannars förhoppningar om ett demokratiskt Iran grusas; många flydde, andra fängslades, tusentals avrättades.
De fick se samhället islamiseras i snabb takt: pojkar och flickor segregerades i skolan, kvinnor tvingades bära slöja och nästan alla livets glädjeämnen förbjöds. Kriget mot Irak åt upp deras ungdom. Vissa sprang ut i minfälten övertygade om att som martyrer föräras lycka och njutning i paradiset, andra kämpade för att fly landet före militärtjänsten.
Oavsett inställning kom många hem i en kista. Det var en generation som lärde sig att vara rädd och inte lita på någon. ”Vi blev förtrogna med döden innan vi ännu hunnit lära känna livet” som Hejazi skriver.
Han utbildar sig till doktor, men efter en kort karriär hänger han av sig läkarrocken – man tillåts nämligen inte behandla patienter som inte kan betala – och blir förläggare. ”47 sekunder” är också en berättelse om litteratur som medicin, som livselixir och medel mot extremism.
Originalutgåvan av ”47 sekunder” heter ”The Gaze of The Gazell” och i översättningarna till andra språk har förlagen varit trogna den titeln. Men Bonniers har bytt titel och gjort vissa ändringar i texten, vad jag kan se till det bättre.
Bland annat slipper vi en opassande liknelse mellan Neda och en gasell: en som efter att ha sprungit i timmar nu ligger på marken i sitt eget varma blod, med en pil djupt inborrad i kroppen, och ser jägaren närma sig med sin kniv.
I Per Holmers svenska översättning, som för övrigt är utmärkt, får Neda tack och lov vara människa.
Kunde man kanske strukit epilogen också?
Hejazi skildrar där sin exil i England: Eftermiddag på tunnelbanan i London, britterna ser inte på varandra, de har skänkt en slant till Haiti bara för att lätta sina dåliga samveten, funderar på hur många dagar det är till helgens öl och tevetittande, stirrar okritiskt på en annons med en storleende Steve Jobs.
Visst är det förståeligt att den västerländska kulturen ter sig innehållslös och ytlig för någon som kämpat och offrat så mycket för den frihet européer på många sätt tar för given. Men intressantare än att kritisera folket på tunnelbanan vore kanske att ställa sig frågan: Varför lyckas inte fria och demokratiska samhällen mobilisera medborgarnas engagemang i en strävan efter en bättre värld?
Med detta sagtär ”47 sekunder” inte bara välskriven och kunnig utan dessutom svår att lägga ifrån sig.
Du som har frihet att läsa, läs!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus