Riv murarna!

Hanna Larsson läser Eugene Trivizas "De tre små vargarna och den stora stygga grisen".

Rödluvan och vargen, Vargen och killingarna, Peter och vargen, listan kan göras lång. I århundrade har den stora stygga vargen varit en självklar del av sagovärlden. Men när den grekiske författaren Eugene Trivizas tar sig an fabeln om de tre små grisarna vänds allt på ända. För här är det vargen som uråldrig stereotyp för ondska som utmanas.

”Mina barn, det är dags för er att gå ut i världen. Gå och bygg er ett hus. Men akta er för den stora stygga grisen”, förmanar den papiljottprydda vargmamman sina små vargvalpar. Men grisen huffar och puffar sig förstås igenom både tegelsten och betong. Och när vargarna bygger ett hus av pansarplåt, ja då kontrar grisen med en rejäl dynamitgubbe. 

Med över hundra böcker och pjäser bakom sig räknas Trivizas som en av Greklands mest välrenommerade barnboksförfattare. De tre små vargarna och den stora stygga grisen publicerades redan 1993 och har översatts till sjutton språk. Men det här är första gången vi kan läsa någon av hans böcker på svenska.

Texten är trogen ursprungssagans torrhet, men laddad med egna variationer. ”Rädda små vargar med darrande morrhår, släpp in mig”, gormar grisen. Det är komiskt, men samtidigt på blodigt allvar. Att ondskan får byta skepnad blir mer än ett skämt. Ifrågasättandet av gamla tankemönster om ont och gott blir en normkritisk angelägenhet större än sagan.

En av Storbritanniens mest välkända barnboksillustratörer, Helen Oxenbury, står för bilderna. Djurfigurerna av klassiskt snitt för tankarna till den traditionella folksagan. Samtidigt bryter Oxenburys porträtt av den vilt frustande grisen med en tryckluftsborr i högsta hugg, och de väna vargvalparna med skrämda blickar, på ett genialt sätt mot sagans konventioner.   

I den klassiska sagan är det grisen som tar sig tid att bygga det säkraste huset som drar det längsta strået. Men i sin fabel-remake utmanar Trivizas också sagans sensmoral. Hur det slutar må vara osagt, men kontentan landar i en befriande, fet kritik mot en samtidstrend där högre och tjockare murar allt för ofta får stå som lösning på samhällets sociala utmaningar.

Hanna Larsson
hanna.larsson.frilans@gmail.com