Vilsen i Reykjavik

Ann Lingebrandt läser Eiríkur Örn Norðdahls roman "Gift för nybörjare".

En roman som handlar om ett barns död borde inte kunna vara det minsta rolig. Men i Gift för nybörjare kombinerar den isländske författaren Eiríkur Örn Norðdah l en historia om sorgen efter en påkörd treåring med en skildring av vilsna människor i Reykjaviks nattliv och kryddar det hela med en på samma gång svart, uppgiven och ömsint humor. Resultatet är en uppsluppet bubblande brygd med bitter bismak.

Baksidestexten försäkrar att det inte är fråga om någon ”stor bok” om ”viktiga händelser”: trots det mörka temat handlar det framförallt om en obeslutsam generations kärlekstrassel.

Som i en typisk generationsroman – enligt förlaget har boken nått kultstatus på hemmaplan – möter vi en ung slacker, den arbetslöse Halldór, som inte lyckas ta sig något för med livet eller ens betala sin del av hyran. Han delar lägenhet med den vackra Disa, som försöker komma över förlusten av sin dotter med ambitiösa filosofistudier och minutiös sparsamhet.

De är bara kompisar, Halldór är inte ett dugg attraherad av sin sambo, intalar han sig. Men samlivet blir plötsligt väldigt jobbigt när Disa träffar genusstudenten Högni och älskogen ekar genom väggarna. Strax dessförinnan har Disa köpt en giftig krukväxt och Halldór blir mer och mer fixerad vid tanken på vad som kan hända om man gör en dekokt av bladen.

Norðdahl skriver enenkel prosa med underskruvad finurlighet, och låter inga absurditeter sudda ut den oskyldiga minen.

Långa passager ur fackböcker om giftmord citeras medan Halldór yrar i lägenheten och stapplar omkring i ett Reykjavik som alltmer antar surrealistiska former: han dricker te på kokt sommarcypress, förvandlas till ett mumintroll, träffar Isabella Rosellini.

I takt med att Halldórs tillvaro spårar ur blir romanens konturer allt lösare och komiken får en desperatare ton. Länge undrar jag vart det hela ska bära och slutet blir något av en antiklimax – men det handlar kanske mest om att jag vill att det ändå ska gå bra för de här kantstötta karaktärerna.

Lika obekymrat som Halldór tuggar giftblad lämnar författaren läsaren i förvirring och bestörtning.

Ann Lingebrandt
annlingebrandt@hotmail.com