Djärvt och otroligt fint!

Marie Pettersson om Sofia Malmbergs romandebut som handlar om sexuella övergrepp.

Sofia Malmberg debuterar med en serieroman gjord för barn från elva år och uppåt, Elin under havet. Boken tar upp det som fliktexten kallar för "det svåraste svåra" och tanken är att man ska kunna använda "Elin under havet" i samtal om sexuella övergrepp. Jag har svårt att bedöma om den här boken är ett gångbart redskap i ett sådant samtal, men det brukar ju vara så med bra litteratur att den funkar till allt möjligt vars syfte den både har och inte har. Så kanske var den där inramningen helt onödig – det här är nämligen en helt fantastisk bok!

Elin, som själv verkar vara i elva-tolvårsåldern, är intresserad av kampsport och vill gärna börja träna någonstans. På en chatsida kommer hon i kontakt med tränaren André som erbjuder sig att hjälpa henne med träningen. På chatten ömsom smickrar han henne och får henne ömsom att känna sig liten och dålig. Som vuxen läsare förstår man snabbt att han är ute efter något helt annat än att hjälpa henne. Men Elin anar inte oråd, och kanske gör inte heller ett läsande barn det? När de ses erbjuder André Elin massage för att hon, som han uttrycker saken, ska få bort blockeringar ur kroppen. I massagerummet förgriper han sig på henne.

Resten av boken ustpelar sig till stora delar i Elins inre, i en fantasivärld dit hon vänder sig för att döva rädslan, men som hon också kastas in i när ångesten blir för stark. I fantasivärlden finns det stora monster, drakar och demoner. Här riskerar hon att naglas fast vid marken av svarta rep eller att falla nerför vattenfall och stup. Här jagas hon av jättespindlar, är ensam i en stor mörk skog eller nere bland fiskarna under havet. Det är en veritabel mardröm.

Sofia Malmberg arbetar mycket med kontraster i gråskalan. Bilderna är som ljusast innan övergreppet men får en allt mörkare ton. I fantasilandet är det vita arket svartmålat, bilderna gråtonade och grumliga, och där befinner sig Elin nästan jämt efter övergreppet. Bara i korta partier blir arket vitt igen. Det är en slående symbol. Överhuvudtaget är jag imponerad av hur Sofia Malmberg har byggt upp den här berättelsen – både detaljarbetet och den mer övergripande dramaturgin är djärv och egensinnig. Jag kan fastna i upplägget av en sida – hur närbilder, exteriörer och detaljer samverkar och skapar helhet. Jag dras in i berättelsen, njuter av dess helt samtidiga lätthet och tyngd.

Och så till sist Sofia Malmberg helt egna variant av det eviga barnbokstemat "hemlig kompis". När Elin är helt ensam och utlämnad och ingen har att anförtro sig, ja då blir hennes lilla pandaformade hårspänne levande! Elin kallar henne Nilah, Nilah hjälper Elin att överhuvudtaget fungera tiden efter övergreppet. Det är briljant! "Elin under havet" är en nästan osannolikt fin debut och en modig satsning av förlaget.

Marie Pettersson
mariepoesi@gmail.com