I jakten på magin

Marie Pettersson läser skräckförfattaren Amanda Hellbergs första roman för unga, "Jag väntar under mossan".

Mylingar, häxor, övergivna kråkslott och dyiga näckrosdammar skapar stämningen i skräckförfattaren Amanda Hellbergs nya roman Jag väntar under mossan, hennes första för unga läsare. Vi träffar Tilda som bor med sina föräldrar i England, men som nu hälsar på sin morfar i en liten stuga på landet någonstans i Sverige. Det kunde blivit hur tråkigt som helst för Tilda som är tretton-nånting och inte kan sådär fasligt mycket svenska, men istället förvandlas sommaren till hennes livs största äventyr, på gott och på ont.

Tilda märker omedelbart att någonting är i görningen. I ögonvrån ser hon mystiska figurer, och själva skogen tycks liksom skicka signaler till henne. Från den märkliga ön som kallas Fästningen blinkar ett ljus i natten. Vad är det som händer? Och vad var det egentligen som hände för längesedan när hennes mormor spårlöst försvann från den lilla byn? Tilda nystar i de gamla hemligheterna och kommer en rad underliga detaljer på spåren. När hon besöker byns bibliotek får hon en obehaglig känsla. Kanske har bibliotekarien Lucidor Moréus (!) något med mormoderns försvinnande att göra?

Parallellt med Tildas berättelse får vi följa den ondsinte Häxmästarens tankar och genom honom får vi reda på det som Tilda inte ens själv vet än: Tilda är en häxa, liksom hennes mormor. Och Tilda har en alldeles speciell uppgift i förhållande till mormodern såväl som till byn Timmersby. Kanske kan hon ställa saker och ting tillrätta?

Amanda Hellberg skriver rakt och enkelt, handlingen drivs framåt i en rasande fart och perspektivet växlar smidigt från den ene till den andre. Men det går alldeles för fort! Små intriger staplas på varandra, på varje sida händer det något. Som om Amanda Hellberg den här gången (så har det ju inte varit tidigare, i vuxenböckerna) inte vågar lita på att karaktärsfördjupning, miljöbeskrivningar och annat viktigt riktigt duger. Istället lanseras hela tiden nytt stuff.

Jag hinner aldrig känna av den magiska stämningen i skogarna utanför Timmersby. Jag dras inte in i Tildas kaos. Jag känner inte de mellanmänskliga relationerna – den spirande kärleken mellan Tilda och hennes väktare Emil eller morfaderns längtan efter sin försvunna hustru. Hellberg borrar inte tillräckligt djupt. Dessutom räknar jag till alltför många korrekturfel. Synd på en berättelse som i grunden verkar spännande.

Marie Pettersson
mariepoesi@gmail.com