Detektivhistoria för bokälskare

Crister Enander om romanen "Drömbokhandeln" av Laurence Cossé.

De träffas av en tillfällighet uppe i den mondäna skidorten Méribel. Där arbetar Ivan Georg i pappershandeln under det halvår den har öppet. Han har hand om boksortimentet i källarvåningen. Hans passion för goda romaner, kvalitetsromaner, är av det allt uppslukande slaget; den andra halvan av året läser han sig glupskt men kritiskt igenom årets romanutgivning. Han har undan för undan börjat rensa ut alla dåliga böcker från hyllorna, han avstår inköp av bästsäljande smörja. Efter att försäljningssiffrorna har störtdykt kräver ägaren ändring.

En dag inleder ”kunden med de sorgsna ögonen” – Francesca Aldo-Valbelli, en förmögen dam som ser ut som Karen Blixen – ett samtal med Ivan Georg. De upptäcker att de är ”litteraturfanatiker”, de delar en närmast betvingande lidelse för den goda litteraturen. Hon kommer med ett förslag – som hon tycks ha tänkt en hel del på – att de tillsammans ska starta den ideala bokhandeln, Drömbokhandeln.

Det är också titeln på den franska författaren och litteraturkritikern Laurence Cossés roman med vilken hon nu introduceras på svenska i en utomordentlig översättning av Marianne Öjerskog.

Den dramatiska och nervretande motorn i romanen är knuten till den kommitté som Ivan och Francesca bildat för att säkerställa bokhandeln Au Bon Romans kvalitativa och sparsmakade urval av böcker. Åtta framstående franska författare bidrar med förslag på böcker som de anser äger ett läsvärde utöver det ordinära. De skriver först varsin lista på sexhundra titlar och inkommer sedan med förslag på ett de fåtal romaner som de sållar ut bland säsongens boknyheter. Medlemmarna är anonyma. Pseudonymer används vid alla kontakt. De vet inte om varandras namn. Ingen förutom Ivan och Francesca vet vilka de är.

Ändå utsätts tre av kommitténs medlemmar under kort tid för något som närmast liknar mordförsök. Vem är kommittén på spåren? Vem är ute efter att stoppa den goda romanen? Vem vill att bokhandeln stängs? Eller är det attentat riktade mot den kvalitativa litteraturen som sådan?

Hur bokhandeln startar, hur de två eldsjälarna fattar de många svåra besluten och avvägningar som ligger till grund för urvalet i bokhandeln, hur de träffar de åtta i lektörskommittén utgör en stor del av romanen. Denna bakgrundshistoria berättar Ivan och Francesca för kriminalkommissarie Heffner, som även han visar sig vara genuint litteraturförgiftad.

”Drömbokhandeln” är en sorts dubbel detektivhistoria för bokälskare. Det kryllar av elegant invävda hänvisningar till de stora romanerna. När till exempel en ny person introduceras är ofta dennes bakgrund och historia lånad från någon av klassikerna. Émile Zola, Jean-Jacques Rousseau, Stendhal, Marguerite Yourcenar, Sidonie-Gabrille Colette, Lev Tolstoj, Virginia Woolf, François Mauriac, Charles Dickens etc etc. Det är sedan helt och hållet läsarens ensak att försöka känna igen de olika avsnitten eller att negligera dem. Romanen är nästan lika fascinerande utan insikter i alla dessa litterära lekar, men för bokvännen blir den avsevärt mer sporrande och roande.

På samma sätt har även de åtta kommittémedlemmarna levande förebilder. Att en av kommitténs medlemmar, Jean Tailleberne, hämtat drag från Le Clézio är uppenbart, och vissa författare får även framträda under eget namn.

”Drömbokhandeln” är fyndig, underfundig och underhållande och dessutom uppfriskande och stimulerande för varje sann bokälskare och hälsosamt besmittad litteraturfanatiker.

Hade jag varit en av kommitténs medlemmar hade jag utan tvekan propsat på att romanen ”Drömbokhandeln” skulle läggas fram på bordet för verkliga godbitar som står där väl synligt inne i Au Bon Roman.

Crister Enander
enander@kajen.com