Hämningslöst, rättshaveristiskt & skadeglatt

Ann Lingebrandt om nyutgåvan av Louis-Ferdinand Célines "Från slott till slott".

Han är en obotlig rasist och skäms inte för det. En vanhedrad förlorare, genompyrd av bitterhet. Hans rykte är nedsolkat, hans ägodelar skingrade, hans framgångar ett minne blott, och han klagar över att han ännu inte fått Nobelpriset. Céline är en gnällspik av rang, vresig och vrång, elak och antipatisk, lika självömkande som omöjlig att tycka synd om. Osympatisk, ja, och ändå fascinerande att följa i en över 350 sidors tandagnisslande klagovisa.

Läkaren och författaren Louis-Ferdinand Destouches, känd som Céline, gjorde bort sig ordentligt under Andra världskriget. Hans ökända antisemitiska pamfletter ledde till att han fruktade att fällas enligt Artikel 75, den franska krigslag som förordade dödsstraff för förräderi, och när det stod klart vartåt kriget barkade tog han 1944 sin tillflykt till den franska kolonin av Vichy-trogna och medlöpare i Sigmaringen i Tyskland. Året därpå reste han till Danmark, där han motvilligt skulle bli kvar i sex år, en del av tiden fängslad, misstänkt för samarbete med ockupationsmakten. Det är dessa upplevelser han ältar i Från slott till slott med rättshaveristens glöd, kolerikerns hämningslöshet och misantropens skadeglädje.

Med en tunga skarp som en rostig dolk tar han tillfället i akt att dra alla han avskyr i smutsen. Det är fråga om ”en autofiktion långt innan begreppet myntades” konstaterar översättaren Hans Johansson i sitt upplysande förord.

När Céline 1957 skriver ”Från slott till slott” hänger inte längre dödshotet över honom, han har visserligen dömts till böter, fängelse och indraget medborgarskap men fått amnesti och kunde återvända till Frankrike efter den danska exilen. Men han är en hatad och föraktad man och de känslorna återgäldar han gärna.

Likt Dostojevskijs källarhålsmänniska vältrar han sig i alla de oförrätter som drabbat honom, spyr galla över samtiden, knorrar över åldrandets umbäranden och njuter av hämndtankar: ”Men jag gör kanske fel i att beklaga mig… jag lever trots allt fortfarande… och varje dag dör några av mina fiender!... av cancer, slaganfall, frosseri… det är ett rent nöje att se dem passera revy!... jag framhåller ingen… det ena namnet efter det andra!... det finns nöjen här i livet…”

Genom hela den muttrande monologen pyser en syrafrätande ironi och också läsaren får sina slevar av förolämpningarna. Céline, som flera gånger spydigt ursäktar sin senilitet, är lustfyllt, ja rent kokett provokativ. Han kallar sina förläggare hallickar, kräver att alla plagiatörer av hans stil bör hängas, och uttrycker sig om en ung kvinna: ”verkligen ett vackert tyskt djur…”

En av de célineska paradoxerna är att författaren med sina antisemitiska tirader tycktes gå nazisternas ärenden, samtidigt som hans litterära stil är kompromisslöst modernistisk och knappast uppskattades av de som kategoriserade avantgardistiska utsvävningar under rubriken entartete kunst – ”Resa till nattens ände” från 1932 var också mycket riktigt förbjuden i Hitlers Tyskland.

I ”Från slott till slott”, som nu för första gången översatts till svenska, kränger sig texten fram, vindlande fragmentarisk i kronologin och grammatiskt vanvördigt uppbruten. Lika föraktfull som Céline är gentemot omgivningen är han mot normalprosan. Han förhåller sig högst självsvåldigt till språket, spränger upproriskt skrivreglerna, vränger orden och uppfinner nya: ”kommunissar? nu skall vi kommunistisera!” Punkt sätter han aldrig, utom i flock – ”jag och mina tre punkter!…” – däremot strösslar han glatt med uppseendeskrikande utropstecken.

Han skyller själv på yrselframkallande malaria, men delirierna är snarare en estetik än ett sjukdomsymptom. Hans Johansson har gjort en imponerande ledig översättning, på samma gång uppfinningsrik och flödande följsam, om man nu kan använda ett sådant ord om denna bångstyriga stil.

Visserligen har kverulanten Céline fastnat i det förgångna på sin förbittrade minnesresa, men hans färd genom språket är oavlåtligen fylld av ny energi.

Ann Lingebrandt
annlingebrandt@hotmail.com