Titt in i bilderböcker

Jessica Gottberg har hittat två bläddervänliga böcker för de yngsta.

Upprepningar och uppräkningar av olika slag i böcker fungerar både fantasifrämjande och skapar trygghet i berättelsen. Bland vårens böcker finns två upprepningssagor som sticker ut från mängden.

Det är Marie Oskarssons och Lisa Kleinschmidts Buster vill inte sova och Britt Sternehälls Titt-ut, Tage.

I den förstnämnda har upprepningen av händelseförloppet en rent rytmisk och sövande funktion trots att det handlar om pojken Buster som inte kan sova.

För han är ju inte Buster längre. Han är en katt som mjauar i mörkret, en säl som vaffar mot kudden eller en tiger som river och boxas. Oj då, säger mamma. Men du vet väl att tigrar också måste sova. De har varit ute hela dagen med sina tigerkompisar och gjort tigersaker. Då blir Buster istället en kyckling som piper. För varje djurform Buster antar svarar mamma med att berätta om allt som det djuret haft för sig under dagen och hur trött det har blivit. Buster fortsätter att beta av djur efter djur tills det bara är han själv kvar som ska sova.

Visst för Busters sovproblematik tankarna till Alfons Åberg. På samma sätt som i "God natt Alfons Åberg" utspelar sig även den här boken i barnkammaren där kringströdda bilar, robotar och andra mekaniska leksaker avspeglar en omistlig och lekfull pojkvärld. Men till skillnad från i Alfons fall där konkreta saker som utebliven saga och borttappad nalle stör nattningsproceduren är det här istället just leken och fantasin som vägrar stilla sig. Jag älskar hur fint samspelet mellan Buster och hans mamma skildras i den här boken. Hur hon följer hans lekformel med sin egen. Det är beundransvärt och vackert. Lägg sedan till debutanten Lisa Kleinschmidts drömskt vackra bildvärldar och detta blir den perfekta godnattsagan.

Glatt medryckande är istället Britt Sternehälls rimmade kurragömmabok ”Titt-ut, Tage” där mamma och lillasyster Tyra letar efter Tage som gömt sig:

Är han i köket?

Nej, bara disk,

en glömd fisk,

mos och juice…

Men ingen Tage.

Britt Sternehäll komiska illustrationer som växlar mellan färg och svartvitt med färgaccent i en stil som för tankarna till serietidningshåll låter ibland Tage smyga sig in i bilderna.

Plösligt skymtar en hand eller en randig tröjärm vilket gör det hela till en engagerande titt-utsaga för de yngsta. Berättelsen har dessutom ytterligare en dimension genom att Tages lillasyster Tyra helt okommenterat har Downs syndrom. Något som tog ett par omläsningar att upptäcka och som inte på något sätt är bärande för historien.

Och det är just det där oproblematiskt självklara som gör det så bra. Ja, det lyfter faktiskt en helt ordinär bok till en helt ny nivå. Jag önskar mer sånt av barnböcker.

Jessica Gottberg
mail@jessicagottberg.se